I torsdags lyckades Daniel Möller tvinga upp en väldig håkäring på 253 centimeter från närmare 500 meters djup. Fisken bjöd på en stenhård fajt och är anmäld som nytt svenskt rekord. Dramatiken ombord blev inte mindre av att kompisen Hampus Rosberg krokade en 40 kilos hälleflundra direkt efter hajhugget!

Den unika dubblén skedde ombord på Falken som den rutinerade skepparen Ulf Stahre lyckades placera över en glödhet brant.
– Det var ett riktigt drömsläpp och jag kände direkt att det fanns chans till stor fisk. Våra tackel sjönk ett 20-tal meter vid varje förflyttning och då brukar det kunna smälla på något riktigt stort, berättar Daniel som arrangerade resan tillsammans med Sportfiskedepån.

Och mycket riktigt – släpkroken med makrillfilé attackerades resolut och spötoppen började plötsligt dunka. Mothugget satt och tyngden talade sitt tydliga språk – den här fisken var enorm!
– Jag misstänkte direkt att jag hade krokat en riktigt stor håkäring. Fisken höll sig till botten och gick i sidled lite som den ville. Så fort jag fått in ett par meter drog hajen ut lika mycket och först efter en lång stund lyckades jag få upp den från botten. Då gick det något lättare men plötsligt kände jag att Hampus – som samtidigt drillade en egen jättefisk – hade fastnat i min lina. Lyckligtvis löste det sig och han kunde kort därefter landa en riktigt fin hälleflundra. Själv hade jag en hel del arbete kvar, men till slut kom den väldiga hajen upp i ytan. Känslan var magisk och vi insåg att detta kunde vara ett nytt svenskt rekord. Fisken landades försiktigt och mättes noggrant innan den återfick friheten. Stämningen ombord var på topp när vi såg att det gamla rekordet hade slagits. Det var dessutom härligt att se att hajen var i fin form när den simmade vidare ner mot botten igen, berättar Daniel.

5

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

Även Hampus kunde glädja sig åt en riktig drömfisk. Hans hälleflundra bjöd på en härlig kamp och är en av de största som fångats på svenskt vatten.
– I början gjorde den tre korta rusningar och då var det full press som gällde. Men därefter var det enklare att ta in lina och mot slutet var den riktigt trött, berättar han.

Hampus med sin 146 centimeter långa hälleflundra. Foto: Ulf Stahre

Förutom dessa två spektakulära fiskar kom det upp en hel del andra arter i tungviktsklass. Och redan i morgon är det dags för en ny tur till samma vatten.
– Fisket på 10-gradarn är verkligen speciellt och om min håkäring godkänns är det tredje året i rad vi kommer hem med ett svenskt rekord. Att jag själv fick hålla i spöt den här gången känns faktiskt rättvist efter alla timmar jag lagt där ute, konstaterar Daniel.
– Men i vinter ska vi försöka få till en expedition till samma plats och då kanske rekordet ryker. Vi vet nämligen att yrkesfisket då är enastående, hälsar Daniel.

Vi gratulerar Ulf, Daniel och Hampus till två fantastiska fiskar!

Läs mer om fångsten här.

Hans Hällman

Anders Bäcksten från Team Snus fick nyligen uppleva ett fantastiskt sommarfiske efter gädda. Och allra bäst gick det när han tvingades byta bete på grund av en ömmande armbåge. Läs här hans egen berättelse om en riktig drömgädda på nästan 15 kilo!

”I fredags morse tog jag bilen från Stockholm och mötte upp min barndomsvän Anders ”Wolfcreek” Ulvforsen. Vid 13-tiden stod vi i båten och dängde Wolfcreek Monster Shad, som har varit riktigt het nu på sommaren. Efter en kvart orkade inte min armbåge längre på grund av en inflammation, så jag bytte bete till en Wolfcreek Wolf Tail XL i färgen Motoroil Lake. Efter två kast satt första fisken – en stadig fröken på 9,1 kilo. Landningen lyckades och efter en snabb vägning återsatte vi fisken utan problem. Båda log och konstaterade att det här blir nog en bra dag. Efter ytterligare fem minuter drog jag en fin fisk på runt fem kilo. Då sa jag till Anders att jag nog hade hittat betet för dagen. Ett nytt kast och ett vevstopp senare så ”BOOOM” – small det på något riktigt tungt! ”Den här kan vara stor så ta tag i håven” säger jag till Anders.

Fisken rusar mot botten och när jag till slut ser den kommer det oundvikliga knädarret och hjärtat rusar upp i maxpuls

Fisken rusar mot botten och när jag till slut ser den kommer det oundvikliga knädarret och hjärtat rusar upp i maxpuls. Anders håvar gäddan efter lite dramatik eftersom den inte vill ner i håven utan lägger sig tvärsöver och spjärnar emot. När gäddan ligger i håven konstaterar vi att den är brutalt stor! Vi puttrar in till land där den vägs och mäts. Fisken är 122 centimeter lång, har en omkrets på 58 centimeter och väger 14,92 kilo.

Glädjeruset är nästan utmattande och vi lägger oss i lingonriset och pustar ut

Glädjeruset är nästan utmattande och vi lägger oss i lingonriset och pustar ut efter en återsättning som också den gick bra, förutom att jag trillade halvt i vattnet men det var det värt.”

5

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

Vi tackar för rapporten och gratulerar till en fantastisk sommargädda!

Hans Hällman

Svartmunnade smörbultar söker sig upp i gotländska åar, visar länsstyrelsens pågående inventering. Utvecklingen oroar och nu vill man försöka begränsa utbredningen.

Den invasiva arten svartmunnad smörbult har sitt ursprung i Östeuropa och tycks numera ha etablerat sig runt Gotlands kuster. Att de oönskade fiskarna nu även tagit sig upp i Vägumeån upptäckte länsstyrelsen i samband med ett elfiske som P4 Gotland bevakade.

”Det här var vi rädda för och nu… ja, nu har vi lite huvudbry”

– Det här var vi rädda för och nu… ja, nu har vi lite huvudbry, konstaterar Peter Landergren i inslaget.

Erfarenheter från andra länder har visat att svartmunnade smörbultar är svåra att stoppa. Ändå vill man från länsstyrelsens sida försöka förhindra ytterligare spridning.

– Då får vi sätta oss ner och fundera på vilka åtgärder vi kan sätta in för att förhindra att de här svartmunnade smörbultarna tar sig upp. Samtidigt som vi inte vill hindra att våra värdefulla och inhemska arter får en nackdel av det. De ska ju fortfarande kunna ta sig upp, säger Peter Landergren till P4 Gotland.

Läs mer och lyssna till inslaget här.

Hans Hällman

I går fångades en hälleflundra på omkring 200 kilo utanför Å i Nordnorge. Fisken var inledningsvis omöjlig att få upp och tre man turades om att hålla i spöt. – Det är den tuffaste fajten jag någonsin varit med om, berättar guiden André Starkenberg på Nordic Sea Angling.

Fisken högg vid botten på 55 meters djup och föll för en vit Stormjigg. Spöt hölls av Lars Andersson som efter en kvart överlät det till guiden Nikolaj Pauli Hjorth. Trots maxpress gick inte fisken att rubba och ytterligare en båt anslöt för att följa den spännande kampen. Efter en halvtimme började även Nikolajs krafter att tryta och André, som nyss guidat upp en flott flundra från den anslutande båten, tog över. Trots att han för några veckor sedan hjälpt till att landa en hälleflundra på 233 centimeter så kändes den här fisken helt annorlunda.
– Den var enormt tung och i absolut toppkondition. Jag började faktiskt tvivla på om vi skulle kunna få upp den och efter 20 minuter beslöt jag mig för att satsa allt och hoppas på att utrustningen skulle hålla, berättar han.
Det gjorde den och André lyckades långsamt bryta upp den väldiga fisken från botten.

Foto: Nordic Sea Angling

Därefter lugnade den ner sig och kom allt närmare ytan. En och en halv timme efter hugget låg den till slut långsides med båten och kunde säkras med rep. Lyckan ombord var total och Nikolaj gjorde flundran sällskap i vattnet.
Efter ett par snabba bilder släpptes flundran fri och simmade snabbt ner mot djupet igen.

6

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

Fisken är den största som Nordic Sea Angling fångat i år och sannolikt en av de största som någonsin tagits på spö. André är förstås glad att en fantastisk säsong kan krönas med en sådan drömfisk. – Vi har haft ett helt galet bra fiske i år. Bara på Nordic Sea Anglings camp i Å har det landats sex flundror över två meter, vilket är helt otroligt. Och säsongen är inte över så kanske kan det komma upp någon som är ännu större, hälsar han.

Vi säger grattis till den gigantiska flundran!

Hans Hällman

Har du lust att bli ungdomsansvarig i Malmö eller projektledare för Sportfiskarnas satsning med att få fler barn och ungdomar att börja fiska? I så fall finns det nu två spännande tjänster att söka.

Sportfiske är en av Sveriges viktigaste fritidsaktiviteter med runt två miljoner utövare. Omkring en halv miljon av dessa är under 16 år och många har börjat fiska tack vare Sportfiskarna.

Över hälften av arterna i Skagerrak och Kattegatt verkar ha försvunnit på knappt hundra år, visar en unik inventering längs västkusten.

Den dystra upptäckten gjordes i samband med att Göteborgs universitet, Göteborgs naturhistoriska museum och Svenska artprojektet undersökt samma områden som Leonard Axel Jägerskiöld, tidigare museichef på Göteborgs Naturhistoriska museum, samlade prover ifrån på 1920- och 1930-talet.
När proverna från förr jämförs med de som nyligen tagits är resultatet nedslående.
– Det är dramatiskt stor skillnad mellan de här två nedslagen. 75 procent av alla de här arterna har fått en försämrad abundans, det finns färre individer per prov. Sen är det så mycket som 60 procent som man inte hittar i den nya inventeringen, säger Kennet Lundin, marinbiolog på Göteborgs naturhistoriska museum, i en intervju med SR.

Orsaken till nedgången är inte klarlagd, men människans negativa inverkan på havsmiljön är sannolikt av stor betydelse.
– Det Jägerskiöld tittade på var ju före den här kraftiga explosionen av utveckling längs med kusten med motoriserad trafik, högre båtar, mer fiske och mer industri, säger Matz Berggren från Göteborgs universitet till SR.

Läs mer och lyssna på inslaget här.

Läs publikationen i Marine Biodiversity här.

Hans Hällman

Den duktiga artjägaren Adam Alexandersson blev först i landet med att spöfånga en leopardbult. Fisken var elva centimeter lång och innebar att Adam nu har landat 95 arter i svenska vatten. En enastående bedrift, inte minst eftersom det är Adams andra art som han är ensam om att ha fångat i Sverige!

Leopardbulten fångades i Gullmarsfjorden och högg på en liten räkagnad krok på arton meters djup, precis i övergången mellan klipp- och sandbotten. Trots att den är extremt ovanlig förstod Adam direkt vad han fångat.

”Vi visste att det fanns leopardbult där eftersom vi studerat dykfilmer från området”

– Vi visste att det fanns leopardbult där eftersom vi studerat dykfilmer från området. Därför var det ingen slumpfisk, men visst måste man ha tur för att få den att hugga, berättar han.

För Adams del är det andra gången han fångar en art som ingen annan lyckats krokfånga i Sverige.
– För några år sedan fick jag en spetsstjärtad smörbult. Den fångade jag också i Gullmarsfjorden, men på mycket större djup. Även där hade jag förstås tur att lyckas, erkänner den ödmjuke artjägaren.

Spetssjärtad smörbult. Foto: Adam Alexandersson

Adams mål är nu att nå 100 arter, något som endast Magnus Durell och Anders Lilja hittills klarat av.
Kanske kan det rent av ske i samband med nästa expedition, som förläggs till de artrika djupen vid 10-gradarn.
– Ja, det är förstås möjligt, men kräver i så fall en hel del flyt. Jag saknar flera arter som finns där ute, bland annat lubb, blåkäft, blålånga, vitrocka, blåkäxa, håkäring och hälleflundra, berättar han.

Fisket kommer att ske på Ulf Stahres båt Falken och den framgångsrika artjägaren Hans Lindqwist, som hittills lyckats fånga 96 arter, finns med ombord.

Kanske kan de både vännerna nå drömgränsen under samma fiskepass?

Hans Hällman

Ludwig Essén fiskade för första gången ute vid 10-gradarn och resultatet blev över förväntan. Den unge fiskaren lyckades få upp en vitrocka på nästan nio kilo och dessutom en mindre håkäring som lurade hela båten.

Vitrockan högg på en släpkrok som agnats med en makrillflapper. Djupet var 400 meter och tyngden i spöt skvallrade om något stort.
– Jag fick sätta stenhård press för att få upp den från botten. Fisken gjorde därefter inga rusningar utan vara bara riktigt tung hela vägen, berättar Ludwig.
Efter ett par snabba bilder ombord på Falken återfick den friheten.

Innan vitrockan högg hade Ludwig inlett fisket med många blåkäxor och därefter en riktigt tung fisk.
– Vi trodde alla att det var en grov lubb men när den inte flöt upp mot slutet, vilket lubbar brukar göra, misstänkte vi att jag krokat något något annat. När vi såg en stor svart fisk närma sig båten förstod vi att det var en håkäring. Det kändes riktigt kul även om hajen inte var så stor, berättar Ludwig.
Även håkäringen fick simma tillbaka och kunde utan problem ta sig ner mot djupet.

Ludwigs håkäring var 135 centimeter lång och vägde 16,5 kilo. Foto: Ludwig Essén

– Rockan och hajarna var riktiga drömfiskar för mig och nu är jag uppe i 80 arter från svenska vatten, berättar Ludwig som är märkbart nöjd med sin senaste fiskeresa.
Nu får han vila upp sig innan artjakten fortsätter.
– Jag tror att det blev fem timmars sömn under två dygn till havs så nu är man lite trött. Men det var det helt klart värt, hälsar han.

10-gradarn ligger 40 sjömil väst om Fjällbacka och har den senaste tiden bjudit på riktigt drömfiske. I förra veckan fångades bland annat en rekordstor håkäring och en hälleflundra på 40 kilo i ett spektakulärt dubbelhugg.

Hans Hällman

Under ett tarponfiske I USA kom ett minst sagt skräckinjagande hugg då en väldig alligator attackerade betet!

Reptilen högg på en Savage Gear Line-Through Trout när guiden Wesley Brough spinnfiskade i det grumliga vattnet. Kampen blev stenhård innan den 2,5 meter långa alligatorn styrdes in till båten för att befrias från krokarna.

”Gapet var enormt så det var knappast läge för några selfies”

– Gapet var enormt så det var knappast läge för några selfies, hälsar fångstmannen.

Som tur var lossnade betet till slut och alligatorn kunde lugnt simma vidare.

Foto: Wesley Brough

Hans Hällman

Starka bestånd av rovfisk ger färre trådalger och ökar förekomsten av storvuxen vegetation. Det i sin tur ger sundare livsmiljöer som gynnar både fisk och människor, visar en ny internationell studie.

Undersökningen belyser än en gång rovfiskarnas stora betydelse för våra vattendrag, inte minst i Östersjön där övergödningen är ett omfattande problem.

”Ju mer rovfisk, desto mindre fintrådiga alger”

-Baserat på experimentella undersökningar i liten skala har vi misstänkt att rovfisk kan motverka de negativa effekterna av övergödningen i Östersjöns kustområden. I den här studien har vi lyckats visa att så är fallet, och att det här är en stark effekt. Ju mer rovfisk, desto mindre fintrådiga alger, vilket ger friskare vegetation och bättre vattenkvalitet, säger Dr. Serena Donadi, forskare vid SLU Aqua.

I studien, som utfördes av Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och universitetet i Groningen, undersöktes födovävar i 32 av Östersjöns kustvikar. Resultatet visar bland annat att abborre och gädda begränsar förekomsten av storspigg, vilket gynnar kräftdjur och insekter som därmed äter mer fintrådiga alger. Det leder till att stora växter, som är viktiga för Östersjöns kustekosystem, kan breda ut sig.

Slutsatsen är att rovfiskar bidrar till bättre livsmiljöer och en bättre vattenkvalitet, vilket ger betydande effekter för fritids- och yrkesfisket.

Läs mer om studien här.

Läs den vetenskapliga artikeln här.

Hans Hällman

Gösen är en av sommarens mest eftertraktade predatorer och högst på önskelistan står förstås de riktigt stora. Cecilia ”Gösdrottningen” Grönberg upplevde nyligen ett extremt bra fiske med fyra gösar över 90 centimeter!

Cecilia är mitt uppe i en fantastisk gössäsong och har redan hunnit landa fler fiskar än de flesta hinner med under ett helt fiskeliv. Att de flesta gösarna dessutom är extremt storväxta gör ju inte saken sämre.

Passet då hon drog fyra bjässar utmärkte sig genom att fisken högg på nya platser och dessutom bjöd på långa rusningar.
– Häromkvällen var jag ut på Sibbofjärden och tänkte testa lite nya ställen som jag varit nyfiken på. Jag skulle ha guidning dagen efter så jag ville hitta lite fler intressanta ställen. Jag blev glatt överraskad när det stället jag trodde minst på levererade två fina gösar över 90 centimeter och ett annat nytt ställe ytterligare två!

”Gösarna var verkligen på hugget och gav riktigt roliga drillningar då de nästan betedde sig som gäddor”

Gösarna var verkligen på hugget och gav riktigt roliga drillningar då de nästan betedde sig som gäddor med långa rusningar. Den längsta var hela 96.5 cm. Jag hoppas på fler liknande sommarkvällar på vattnet snart, hälsar hon.

Vi säger stort grattis och tackar för rapporten!

Du har väl inte missat Cecilias ekolodstips i samband med att hon börjat använda Garmins Panoptix? Tryck i så fall här!

Hans Hällman

Granater, ammunition, batterier och cyklar, ja det tycks inte finnas någon gräns för vad starka magneter kan få upp i våra vatten. – Magnetfiske är spännande och förbättrar dessutom vattenmiljön, konstaterar Niklas Larsson från Uppsala Magnetfiskeförening.

Niklas och vännen Andreas Johansson blev nyligen ”rikskändisar” efter att de fiskat upp en granat i centrala Uppsala. Området spärrades av under dramatiska former och analysen visade att granaten var oskarp.
Uppståndelsen har bidragit till att Niklas fått berätta om föreningens arbete och om fynd från Fyrisån.

”Granaten var långt ifrån den första vi funnit”

– Granaten var långt ifrån den första vi funnit. Dessutom finns det mängder av ammunition i vattnet och en hel del miljöfarligt skrot av alla tänkbara sorter. En del fynd läcker olja och dessa är det förstås bra att vi får upp bort. Och batterier finns det tyvärr mycket av. Ibland undrar man hur allt har kunnat hamna i ån, berättar han.

Foto: Uppsala Magnetfskeförening

Kommunen i Uppsala är positiva till föreningens arbete och hjälper till med att forsla bort det skrot som lyfts upp. Någon ersättning utgår däremot inte utan arbetet sker på eget initiativ

”Det känns kul att göra en insats för miljön och att kunna upplysa människor om vad vi hittar”

-Vi är en ideell förening som inte magnetfiskar för pengar utan gör detta på fritiden. Det känns kul att göra en insats för miljön och att kunna upplysa människor om vad vi hittar. Dessutom är det väldigt spännande eftersom man aldrig vet vad som kommer upp, berättar Niklas.

Niklas med en av dagens ”fångster” – ett tomt kassaskrin. Foto: Uppsala Magnetfiskeförening

– Jag kan varmt rekommendera magnetfiske! Men innan man drar igång är det viktigt att ta kontakt med kommunen och eventuella markägare så att ni är överens om vad som får göras. Oftast är det önskvärt att skrot lyfts upp, men ibland får man ta hänsyn till lokala bestämmelser. I Fyrisån fiskar vi exempelvis inte mellan Islandsbron och Upplandsmuseet eftersom aspen lägger ägg på cyklarna där, berättar han.

Här är Niklas tips på hur man kommer igång med magnetfiske

Utrustning

• En stark neodymiummagnet med skruvögla som har en dragstyrka på mnst 100 kilo.
• En lina som klarar dragstyrkan med god marginal. Fallskärmslina brukar fungera fint eftersom den är relativt tunn och slitstark.
• Superlim och eltejp. Limmet hälls i skruvgängan så att inte öglan går upp när man draggar hårt. Tejpen lindas runt linan några decimeter upp från magneten för att skydda mot skavnötning.
• En karbinhake så att man kan fästa linan runt exempelvis ett träd eller i en båtögla.
• Ett par handskar som är mycket stryktåliga och helst vattentäta.
• Kläder för väder och vind. Man blir smutsig!

Andra praktiska tips

Hör med din kommun om var du ska lägga eller lämna skrotet om du inte själv har möjlighet att köra bort det. Lämna inte rostiga föremål på bryggor och liknande. Rostfläckar är svåra att få bort och barn kan lätt skära sig på rostiga metallkanter.

Vapen och andra farliga föremål ska du vara mycket försiktig med, speciellt granater. Ta i dem så lite som möjligt och ring polisen. Lämna aldrig vapen och ammunition på plats utan uppsikt.

Här kommer ett bildspel med exempel på vad Niklas och Andreas har funnit i Fyrisån.

9

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

Läs mer om Uppsala Magnetfiskeförening här.

Även i Malmö har liknande insatser gjorts och i höstas plockades 400 kilo metallskrot upp ur kanalen, något som inte minst fiskare fick glädje av då beten tidigare fastnade i kundvagnar, cyklar och annan bråte.

Hans Hällman

Fiska, åka båt, paddla kajak och samla in spännande djur från havet är bara några av de aktiviteter som erbjuds under årets Västerhavsvecka. Fler orter är någonsin medverkar och programmet innefattar hundratals roliga, spännande och havsnära aktiviteter.

Västerhavsveckan är en satsning från Västra Götalandsregionen och genomförs i år för nionde gången. Årets datum är 5-13 augusti och temaveckans aktiviteter, som sträcker sig från Kosterhavet i norr till Kullaberg i söder, är i de flesta fall kostnadsfria.

På fiskefronten erbjuds bland annat ”prova på-dagar” och dessutom en fiskeskola på Marstrand tillsammans med Sportfiskarna.

Läs mer om programmet här.

Hans Hällman

Hundratals fiskar har nyligen hittats döda i Skivarpsån utanför Skurup. Analys av vattnet visar på höga halter av bekämpningsmedel, vilket sannolikt orsakat fiskarnas död.

Upptäckten gjordes av en fastighetsägare som därefter kontaktade kommunen. Fiskarna, som uteslutande var havsöringar av mindre storlek, hittades på en sträcka av ungefär 750 meter. Kommunens miljöinspektör Elin Olsson var själv på plats och hon uppskattar att minst  500 öringar lär ha dött.
– Det är jättetråkigt och tyvärr inte första gången Skivarpsån drabbas. Våra vattenprover visade på höga halter av bekämpningsmedel, och vi har i dagsläget ingen aning om vem som bär ansvar för utsläppet, säger hon.

Kommunen överväger nu om de ska göra en anmälan om miljöbrott.

Läs mer här.

Hans Hällman

Bli inte förvånad om du möts av en drönare under ditt nästa fiskepass i Sveriges näst största sjö. Länsstyrelsen har nämligen fått tillstånd att övervaka Vättern med filmande drönare för att få bukt med tjuvfisket i sjön.

Tillståndet gäller även för skog och mark vilket ger länsstyrelsen möjlighet att också inventera arter, övervaka skogsbränder och dokumentera utsläpp och nedskräpning.

Filmandet kommer att ske på populära platser för rekreation och avkoppling, vilket har gjort att Vetlanda kommun ställt sig negativa till beslutet. Övriga kommuner i länet tycks stå bakom planerna.

För att undvika en jävsituation var det Länsstyrelsens i Kronoberg som godkände ansökan. De påpekar att detta är platser där människor kan vilja vistas för att få lugn och ro, men att nyttan med övervakningen väger tyngre än allmänhetens önskan av att inte övervakas.

Läs mer och lyssna på inslag från P4 Jönköping här.

Hans Hällman

Marko ”Markoolio” Lehtosalo är på Grönland och fick nyligen ett napp han sent lär glömma. Efter en stenhård fajt dök en havskatt upp och glädjen ombord visste inga gränser!

Den fläckiga havskatten vägde 18 kilo och fångades under en äventyrlig tur på Kangiafjordens orörda vatten. Med ombord fanns bland annat Fiskejournalens chefredaktör Martin Falklind som assisterade den exalterade artisten under landningen.

Den spännande finalen filmades och kommer här. Men varning för er som ogillar svordomar.
– Jag ber om ursäkt för språket men kunde inte hålla tillbaka känslorna. Var jätteglad och livrädd samtidigt, skriver Marko på sin Facebooksida.

Vi lyfter på fiskehattarna och gratulerar Marko till en fantastisk fisk!

Hans Hällman

En lyckad expedition till 10-gradarn gav nyligen ett flertal fiskar av yppersta klass. Mängder av håkäringar tvingades upp från djupet, liksom en hälleflundra på 133 centimeter och en blålånga som överträffade det svenska rekordet!

Team Navia Fishing är välbekanta med 10-gradarns djup efter flera liknande satsningar de senaste åren. Området brukar ge ifrån sig många och stora fiskar men förra veckans expedition var särdeles framgångsrik.
– Stora lubbar dominerade som vanligt men vi fick också en massa andra arter. Bland annat fångade vi sju håkäringar, varav den största var 247 centimeter lång. Den fick jag på en makrillfilé på omkring 500 meters djup och jag trodde länge att det var en stor hälleflundra, eftersom den gjorde korta rusningar. Mot slutet lugnade den ner sig och landades odramatiskt innan den fick simma tillbaka mot djupet. Det var en härlig känsla men lite synd att den inte var några centimeter längre, berättar Daniel Lindblom.

Den stora hajen togs aldrig ombord utan mättes i vattnet. Foto: Team Navia Fishing

Hans väldiga håkäring var nämligen bara sex centimeter kortare än Daniel Möllers rekordstora haj från samma område. Vikterna på dessa två tungviktare förblir okända, men sannolikt vägde de en bra bit över 100 kilo. En fantastisk fisk förstås även om håkäringar kan bli betydligt större, något som Daniel fick uppleva en stund senare.

”visst finns det riktigt stora hajar också i svenska vatten”

– Jag tappade två hajar som var enorma. Den ena satt på under tjugo minuter och under den tiden lyckades jag bara få upp den några centimeter åt gången. Därefter brast den 1,8 mm tjocka nylontafsen. Så visst finns det riktigt stora hajar också i svenska vatten, konstaterar han.

Att Daniel misstänkte att hajen var en hälleflundra var inte så konstigt. I nedsläppet innan hade han nämligen fått på en bjässe som mätte 133 centimeter.

”efter ett par meter gav den sig av på en 50 meters rusning. Då visste vi att de var en flundra”

– Vi hade ju hört att det fångats hälleflundra där nyligen så förhoppningen fanns. Att vi lyckades känns helt underbart! Det var teamets första flundra på svenskt vatten och den bjöd på en härlig fajt. Hugget var försiktigt men efter ett par meter gav den sig av på en 50 meters rusning. Då visste vi att de var en flundra, berättar Daniel som tidigare fångat många hälleflundror i Norge.

Daniel med sin hälleflundra på 133 centimeter. Foto: Team Navia Fishing

Trots att både håkäringen och hälleflundran är sensationella fångster blev Daniel ändå mest glad för sin väldiga blålånga.
– Jag trodde hela tiden att det var en fin lubb men blev glatt överraskad när jag såg den. Fisken var riktigt stor och jag trodde först att den vägde ännu mer. Den var teamets sjunde blålånga men betydligt större än våra tidigare, berättar han.

En krönt våg visade på 10,25 kilo vilket överträffar det svenska rekordet med omkring 1,5 kilo. Fisken är nu anmäld som nytt svenskt rekord och blev en fantastisk toppfisk på en enastående resa.
– Den hade räckt och blivit över. Att vi också fick så många andra fiskar var en härlig bonus, säger Daniel.

Trots att vännerna fått mer än de drömt om planeras redan en ny expedition.
– Vi hoppas kunna åka ut om en vecka igen. Men då ska vi försöka testa nya ställen. Det finns en del branter ner mot 600 meter och där vore det kul att fiska. Men då ska vi köra med ståltafs så vi slipper tappa fler stora hajar, hälsar Daniel.

Den resan vill vi gärna höra mer ifrån. Tills dess gratulerar vi till alla fina fiskar!

Hans Hällman

Var det en stor braxen som hade tagit flugan? Eller rent av en gädda? När den randiga kroppen visade sig i ytan blev det plötsligt allvar – Patrik Larsson hade krokat en drömabborre! Läs här hans egen berättelse om när hans livs fisk nästan fick flugspöt att knäckas!

”Regn stod som spön i backen och ån rann högt och fort när jag och min bror kom ner till vattnet med våra vadare. Som tur var avtog nederbörden och en lätt vind började krusa ytan. Efter min sjunklina hade jag en relativt kort tapering följt av en svart belly scratcher minnow, som jag bundit med inspiration från ”Cheech”. Flugan är en perfekt imitation av den betesfisk som tar skydd längs kanterna, där både jag och min bror har tagit abborrar över kilot. Men vi har också haft många bompass. Magkänslan sa oss att här borde finnas ännu större fiskar, så förhoppningarna var stora när vi återkom till det lilla område för tredje året.

Jag hann lura upp en abborre på knappt 500 gram innan förutsättningarna försämrades dramatiskt. Flera motorbåtar passerade oss på bara någon meters avstånd, i hög hastighet och utan respekt. De hugg jag haft dog ut när båtarna hade rullat förbi. Jag lekte runt med rörelsen hos belly scratchern för att trigga. Jag parkerade den i strömmen, knyckte med spötoppen i rappa rörelser så att den dansade, jag gjorde större knyck så att flugan for genom vattenkolumnen innan den åter for iväg. Medströms, motström, tvärs över – ingenting.

Knappt en timme senare, efter att ha jämrat mig om att gå in och dricka kaffe, missade jag ett kolossalt hugg. ”Det var stenhårt” skrek jag till min bror, som nickade. Jag kastade ut på samma fläck igen, och med ojämna, kvicka jerkstrips tog jag hem flugan ett par decimeter över botten. Den här gången var hugget mer försiktigt, inte alls samma känsla av stopp som jag känt tidigare. Hade jag inbillat mig? Var det här bara gräs? Flugan hade skakat av sig bevisen, och kom hem utan tecken på att ha snuddat i växtlighet. Märkligt. Jag kastade ut på samma plats ännu en gång. Runt omkring oss vakade braxen eller någon annan större karpfisk. Deras grova ryggar gick som valar i vattenytan, och ibland plumsade det till när de hittade en insekt.

Flugspöt, ett klass 5, hade inte mycket att säga till om, och stod rakt ner mot vattenytan

Det högg igen och jag satte mothugget. Fluglinan gled ur händerna vid första rusningen. Flugspöt, ett klass 5, hade inte mycket att säga till om, och stod rakt ner mot vattenytan. Linan fortsatte flyga ut och jag kände hur det brände bort skinn från pek- och långfingret. Det var en rolig fight, men jag hade tagit braxen här förut. De var stora och kämpade på bra. Men kanske inte riktigt så här? Kort därpå skimrade bredsidan till strax under ytan – en guldig nyans. Nu var jag ännu mer säker på att det var en braxen. Rusningarna fortsatte, men min disciplin blev sämre. Flera gånger lät jag linan slacka. Jag behövde inte ge mitt allt för en braxen.

Sen såg jag. Lätt röda fenor, guldig buk, grön rygg med svarta streck. Svarta streck!

Andra gången den visade sig vid ytan skimrade det otroligt nog grönt. Det distinkt ljusa, metalliska gröna. ”Det är en gädda” ropade jag en aning osäkert till min bror. Det var något som inte stämde. Sen såg jag. Lätt röda fenor, guldig buk, grön rygg med svarta streck. Svarta streck! Mina ben gav nästan vika. Panik blandat med upphetsning vällde över mig som en störtflod. ”Det är världens största abborre!” skrek jag till min bror som skrattade. När han såg den började han löpa mot bilen eftersom vi hade glömt håven. Han sprang genom vattnet och över ett fält med vadarna på. Abborren gjorde flera rusningar och gick inte att få in. Men när min bror kom tillbaka var det som en signal för abborren, och jag kunde nästan omedelbart leda in den i nätet. Den var säkrad.

Foto: Patrik Larsson

En ”high-five” med min bror och ett genuint glädjeskrik. ”Jag trodde ditt spö skulle knäckas, du skulle sett det!” skrattade han, och jag log som ett barn på julafton. Det här var en livsfisk och ett personbästa som lär bli svårt att slå”.

Foto: Patrik Larsson

Vi tackar för rapporten och gratulerar till en makalös abborre!

Vill du veta mer om Patriks fiske så heter han Flugherren på Instagram.

Hans Hällman

Kameran vid Herting i Ätran har de senaste dagarna filmat ett flertal misstänkta puckellaxar. – Vi är oroade och tar gärna hjälp av sportfiskare för att få en bättre uppfattning om situationen, säger länsstyrelsens fiskexpert Hans Schibli.

De senaste rapporterna kommer efter att Patrik Lindström tidigare hittade en död puckellax högre upp i ån. Att fyndet inte var en slumpfisk tycks nu stå klart, och Hans Schibli är oroad.
– Det är klart att det inte är bra. Puckellaxar kan konkurrera med vår genuina ätranlax och kanske också sprida sjukdomar, säger han.

Varifrån fiskarna kommer är oklart, liksom varför de nu dyker upp lite varstans i Europa. I Norge har årets rapporter varit betydligt fler än tidigare och även danska åar har fått påhälsning av puckellax.
– Vi vill gärna veta om fler åar i länet har drabbats. Dessa fiskar tycks föredra lite större vatten och vi är nu angelägna om att få in rapporter, inte minst från sportfiskare. Om man fångar en puckellax ska den avlivas, eftersom de här fiskarna inte hör hemma i våra vatten och kan ställa till oreda. Därefter önskar vi att fångsterna dokumenteras och rapporteras in till länsstyrelsens fiskefunktion, säger Hans Schibli.

Vilka åtgärder som länsstyrelsen kan tänkas vidta för att minska puckellaxens utbredning vill han i dagsläget inte spekulera i.
– Det beror på hur många puckellaxar som finns i ån. Det vet vi mer om när Fiskevårdsteknik i Lund har analyserat filmerna från Herting.

Här kan du se fiskarna som filmas i Ätran.

Fiskfakta om puckellax (Oncorhynchus gorbuscha)
Utbredd i Norra Stilla havet och i Norra Ishavet, men har efter utplantering runt Kolahalvön sedan 1950-talet även lyckats sprida sig söderut. Arten leker i rinnande vatten och ynglen vandrar ut i havet redan första året. Fiskarna väger sällan över fem kilo och är en viktig exportfisk, inte minst i nordvästra USA där den även kallas pink salmon.

Foto: Patrik Lindström

Arten känns igen genom prickar på stjärtfenan, små fjäll, smal stjärtspole och mörk munhåla. Hanarna får efter en tid i sötvatten en puckel på ryggen, vilket gett arten dess namn.

Hans Hällman

Lars Lindgren och hans kompisar i Team Dalmasarna hade väntat länge på en hälleflundra över två meter. I måndags tog deras väntan slut. Efter ett våldsamt hugg utanför Vesterålen lyckades Lars dra upp en hälleflundra på hela 238 centimeter!

Fisken högg utanför Nordic Sea Anglings camp och föll för en stormjigg på 80 meters djup. Teamet hade inlett dagen med många fina fiskar, men Lars kände direkt att det här var fisken de längtat efter.

”Det var det häftigaste hugget i mitt liv!”

– Det var det häftigaste hugget i mitt liv! Jag satte stenhård press från början och det var bara tungt – tungt – tungt – och sen tvärstopp! När sedan fisken skakade på huvudet förstod vi att jag krokat en jätteflundra. Under en lång stund gick den inte att rubba och jag var tvungen att vänta ut den. Så småningom fick jag upp den en bit men då stack den ner i en rusning och jag fick börja om. Så fortsatte det en lång stund innan den till slut kunde kom upp till båten, berättar Lars.

Första landningsförsöket misslyckades och flundran gav sig ner mot djupet igen. Den parkerade tio meter under båten och en ny väntan tog vid.

”Jag vågade inte pressa allt för hårt. Linan var 0,24 mm och den här fisken ville jag inte tappa!”

– Jag vågade inte pressa allt för hårt. Linan var 0,24 mm och den här fisken ville jag inte tappa! Till slut kom den sakta upp igen och den här gången med öppen mun. Mina kompisar gjorde ett kanonjobb och lyckades säkra fisken med krok och rep. Utan dem hade jag aldrig kunnat få upp den, säger Lars som själv höll i spöt under den två timmar långa fajten.

Fisken var 238 centimeter lång och vikten uppskattades till 188 kilo, vilket gör den till en av de största flundrorna som fångats på spö. Efter några snabba bilder släpptes fisken fri och Lars kunde glatt konstatera att den inte skadats under kampen.

”Känslan när den oskadd gav sig iväg var helt fantastisk”

– Att få se den simma vidare med ett kraftigt stjärtslag var en mäktig upplevelse. Känslan när den oskadd gav sig iväg var helt fantastisk, berättar han.

5

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

När teamet nu äntligen fått sin jätteflundra kanske man kan tro att resorna till Norge blir färre i framtiden?
– Nej, det tror jag inte. Vi fiskar också mycket annat men hit vill vi alltid komma tillbaka. Campet på Vesterålen har varit toppen och Nordic Sea Angling gör ett kanonjobb. Men visst, något nytt personbästa lär jag aldrig mer få uppleva, hälsar Lars.

Vi gratulerar hela teamet till en fantastisk fisk!

Läs mer om fångsten här.

Hans Hällman