Kustbevakningen utförde nyligen en kontroll av en lastbil Karlshamn hamn. Syftet var att aspiranter skulle träna tillsyn av lastsäkring och farligt gods. Istället hittades stulna båtmotorer.

De fyra utombordsmotorerna låg inklämda bland den övriga lasten, som bestod av 20 ton etanol. Lastbilen var på väg att lämna landet med färja men hindrades av aspiranterna när det framgick att båtmotorerna var stulna. Polis tillkallades och chauffören togs in till förhör.

Att stulna båtmotorer beslagtas är tyvärr inte unikt. I våras skrev vi om ett betydligt större beslag som hittades i en vitrysk lastbil. I en senare notis skrev vi också om sjöpolisen tips på hur du minskar risken att själv bli bestulen.

Läs mer om beslaget i Karlshamn här.

Hans Hällman

En skandal har blossat upp i Engelska Huddersfield efter att en lokal sjö har torrlagts. De hätska känslorna beror på att all fisk dog på kuppen.

Meltham Mills Reservoir ägs av företaget Towndoor, som hyr ut vattnet till Windybank Fishing Club.
Fiskeklubbens intresse för fortsatt arrende går nog att jämföra med vattennivån sjön, efter att samtliga fiskar nu är döda. Gädda, abborre, mört och öring har hittats i mängder och miljömyndigheten har inlett en undersökning.

8

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

Tömningen ska ha berott på att nivåerna sjönk fortare än väntat när kranarna för tappning behövde underhåll. Towndoor beklagar incidenten på sin Facebooksida. Där understryker företaget att fiskeklubben bär ansvaret för fisken.
Många hade nog önskat en mer självkritisk blick på det inträffade.

Läs mer här.

Hans Hällman

I lördags spöfångades den första tonfisken på över 50 år i svenskt vatten. I går återupptogs det unika märkningsprojektet och glädjande nog var tonfisken kvar – och dessutom på hugget! Ralph Bengtsson berättar om en spännande dag med två tonfiskhugg, varav ett följdes upp av en svettig kamp på över två timmar!

Den blåfenade tonfisken är tillbaka i svenska vatten och många har drabbats av tonfiskfeber. Och det är inte så konstigt – den blåfenade tonfisken är en utpräglad apexpredator som kan väga över 600 kilo! För att landa ena sådan fisk krävs naturligtvis stor erfarenhet, och endast ett fåtal har valts ut för att bistå forskarna.
Tre av dessa ingår i Team Laholm, som i går morse gav sig ut från Mollösund. Ralpgh Bengtsson, Christer Hjälmefjord och Henrik Persson hade höga förväntningar, inte minst eftersom de i lördags såg omkring 200 tonfiskar hoppa runt båten. Ändå blev det inga hugg, och Henrik – som fiskat tonfisk i Kroatien – känner igen beteendet.
– Tonfiskarna tycks vara väldigt selektiva. Så fort agnfisken har en krok i sig blir de väldigt försiktiga, berättar han.

Under gårdagen syntes inte lika många hoppande fiskar, men de som fanns var på hugget.
– Vi metade med makrill och på ett av ytspöna kom plötsligt ett hugg. Rullen skrek till i några sekunder och sedan var agnet borta. Det är i sådana stunder man har svårt att behärska språket, erkänner Ralph, som var båtens skeppare.

”Fisken gav sig av i en ursinnig rusning på över 300 meter!”

Men besvikelsen blev inte långvarig. En stund senare var det dags igen, men den här gången hördes rullen skrika betydligt längre.
– Fisken gav sig av i en ursinnig rusning på över 300 meter! Det var helt galet och vi kunde bitvis se den i ytan. Christer satte mothugget klockrent och därefter började en tuff kamp. Trots att Christer och Henrik turades om med spöt tog det över två timmar innan bjässen var i position för att säkras. Vi höll i tafsen för att förbereda märkningen, men så plötsligt stack den ner under båten och linan gick av, berättar Ralph.

”Helt nöjda är vi först när märkningen kan göras”

Incidenten visar hur otroligt svårt det är att kontrollera tonfiskar i den här storleken. Att fisken gick förlorad var inte mycket att göra åt.
– Vi höll i leadern fyra gånger och fisken är då – rent sportfiskemässigt – godkänd som fångst. Men helt nöjda är vi först när märkning kan göras. Det hoppas vi på nästa gång. Men visst var det en oförglömlig dag, säger Ralph.

Han får medhåll Henrik, som länge fick mäta sina krafter med fisken.
– Jag har fått tonfisk på hundra kilo tidigare men den här fisken var något helt annat! Jag väger själv 70 kilo och höll på att ryckas överbord flera gånger. Att få fiska Big Game i svenskt vatten är helt fantastiskt, hälsar han.

”Jag har fått tonfisk på hundra kilo tidigare men den här fisken var något helt annat!”

5

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

I morgon är det förhoppnings dags för nya äventyr. Då ser vi fram emot att följa Team Laholm och de övriga båtarna i deras jakt på storhugg!

Här kan du läsa om den första tonfisken som fångades och märktes i svenskt vatten.
Även danskarna ingår i det unika projektet. Här kan du läsa om deras första märkning.
I båda länderna är både yrkes- och sportfiske efter tonfisk förbjudet. Dispens har endast givits till dem som är delaktiga i forskningsprojektet. I Sverige koordinerar Sportfiskarna allt fiske efter tonfisk. Läs här om deras syn på lördagens framgång.

Hans Hällman

Dexter Big Pike rullar nu in på sista omgången efter en rafflande andra omgång – en norsk megafisk tog hem det hedersvärda priset ”längsta fisken”.
Omgång två av Dexter Big Pike var minst sagt tajt ända in i slutskedet. Så tajt att gäddfiskarna Henrik Andersson och Johan Holmberg låg jämsides i tävlingen. Men eftersom Henrik Andersson drog den längsta fisken så avgjorde han tävlingen och fick ställa sig överst på prispallen. Omgång två bjöd dessutom på en riktig drömgädda från grannlandet i väst då Fredrick Evensen kämpat till sig en långsträckt norska på hela 123 centimeter. Den fisken bet över en Dexter shad 250 i färgen Sunrise.

Fredrick Evensens gädda mätte in på hela 123 centimeter. Fisken fångades på en Dexter Shad 250 i färgen Sunrise .

…Fredrick Evensen kämpat till sig en långsträckt norska på hela 123 centimeter.

Dexter Big Pike pågår fram till sista oktober och totalsegraren blir den som på valfritt Illex-bete fångar de tre längsta gäddorna. Tävlingen är öppen för fiskare i Sverige, Danmark, Norge och Finland. Från det gedigna prisbordet kan man vinna mängder av utrustning och dessutom en guidad fiskedag tillsammans med Martin Wasberg från Team Illex och Henrik Sandahl från Söder Sportfiske!

Segrare omgång 2  (de tre längsta fiskarna)
1. Henrik Anderson 322cm
2. Johan Holmberg 322cm
3. Rasmus Andersson 320cm
4. Fabian lauren 309.5cm
5. Niclas Johansson 291cm

Längsta fisken omgång 2
Fredrick Evensen  123cm.
Henrik Anderson två på 112cm.
Johan Holmberg tre 108cm.

Tävlingen avslutas den 31/10.

Läs mer om anmälan, regler och priser här.

Vi avslutar arbetsveckan med en fantastisk uppvisning av en krokad vithaj utanför den amerikanska östkusten. Förvånade turister kunde först se sin fångst ätas upp – och därefter syna en hoppande vithaj!

Den mäktiga uppvisningen ägde rum sex sjömil utanför Cape Cods milslånga sanddyner. Området har de senaste åren blivit hemvist åt allt fler vithajar och båtens kapten – Hap Farell – var nog den minst överraskade av hajens beteende – han har nämligen sett det tidigare!

Men aldrig förr har han filmat dramatiken, som mer för tankarna till makohajens spektakulära luftsprång.

Vithajen är fredad i området och bifångster måste befrias så snabbt och skonsamt som möjligt.

Hans Hällman

Andreas Ekfeldt är en välkänd specimenjägare som har många fina fiskar på sitt CV. En av de mer spektakulära är hans indianlax från i somras. Fisken vägde 272 gram och är nyligen godkänd som svenskt rekord.

Den ovanliga arten fångades i jämtländska Abborrtjärn. Känns namnet igen? Det kan i så fall bero på att även den tidigare rekordfisken togs i samma vatten. Den fisken vägde 250 gram och fångades av Marc Westrin efter ett riktigt detektivarbete.

– Det är viktigt att påpeka att både Andreas och tidigare Marc Westrin haft tillstånd att utföra provfiske i vattnet. Det fiskevårdsområde som äger rättigheten till fisket är noga med att påpeka att det för närvarande inte finns något fiskekort att köpa, eller andra möjligheter till fiske. Hur det blir framöver vet vi inte i dagsläget, understryker Nicka Hellenberg, Sportfiskarnas rekord- och storfiskregistrerare.

Stort grattis Andreas!

Läs mer om fångsten på Sportfiskarnas sida här.

Fakta: Indianlax (Oncorhynchus nerka)
En av många amerikanska laxfiskar som sattes ut i olika svenska vattendrag på 1900-talet. De flesta dog ut, men i några vatten finns etablerade bestånd. Arten existerar i två former, varav den ena trivs i havet. Den andra är sötvattenslevande och kallas ”Kokanee”. Det är den formen som har planterats ut i Sverige. I sitt ursprungsland är båda formerna uppskattade som sport- och matfiskar.

Hans Hällman

I Norge rymmer mängder av lax från öppna kassar. För att bättre förstå omfattningen av uppvandrad odlingslax – och den skada de orsakar vilda individer – görs provtagningar. Fiskar fångas med spö vid så kallat övervakningsfiske, och all vildlax återutsätts. Nu visar en märkningsstudie att en del laxar skadas av infångandet och att samtliga förflyttar sig långa sträckor efter att de släpps tillbaka. Forskarna föreslår utökade studier och avråder till att övervakningsfiske bedrivs i älvar med få laxar.

Studien utfördes på laxar som infångades i Lakselva under två veckor i slutet av september 2016. Att fisket bedrevs så sent på säsongen beror på att odlad lax tycks vandra upp i älvarna senare än vild lax. Totalt infångades 39 fiskar. Två odlingslaxar avlivades, varav en uppvisade gälskador från fångsten. Även en vildlax avlivades av samma orsak.
Resterande 36 laxar återutsattes efter att ha försetts med radiosändare – som i realtid sände information om fiskarnas rörelser. Forskarna kunde konstatera att alla återutsatta fiskar överlevde, men att många visade en omedelbar reaktion genom långa förflyttningar. Efter tre dagar var den genomsnittliga förflyttningen 1,9 kilometer från platsen där de återutsattes. En del simmade uppströms och andra nedströms, och en individ simmade hela 13 kilometer och återvände till havet.
Forskarnas slutsats är att beteendet beror på att fiskarna fångats och återutsatts, och att man bör undvika övervakningsfiske i mindre älvar med lite lekfisk.
– Resultatet påminner om de som man tidigare sett från återutsatt fisk under den normala fiskesäsongen. Laxen överlever i hög grad om de hanteras riktigt, men kan visa en respons genom att ändra beteendet i älven, säger Eva B. Thorstad från Norsk institutt for naturforskning.

Foto:Eva B. Thorstad

Foto:Eva B. Thorstad

Foto:Eva B. Thorstad

Läs hela studien här.

Hans Hällman

Forskningsfisket efter blåfenad tonfisk har nu pågått i en vecka och redan har elva fiskar märkts i den svenska delen av projektet. Andreas Sundelöf från SLU Aqua är nöjd med inledningen och ser fram emot den information som de avancerade märkena nu samlar in.

Varför har det plötsligt dykt upp så många blåfenade tonfiskar i våra vatten? Den frågan ställer sig många och förhoppningsvis kan det unika forskningsprojekt som nu pågår i Sverige och Danmark bidra till en ökad förståelse för hur dessa fantastiska rovfiskar lever och rör sig.
Om tolv månader lär Andreas och hans kollegor på Havsfiskelaboratoriet få tillgång till unik information, då de ”pop-up-märkena” som nu fästs på tonfiskar släpper och flyter till ytan. En del data börjar då omedelbart skickas via satellit, men allra bäst vore det om märkena kan samlas in.
– I så fall får vi tillgång till ännu mer detaljerad information. Det ska bli oerhört spännande att få reda på hur fiskarna har rört sig under året. Märkningskartan för tonfisk i den här delen av Nordsjön är helt tom, så all information vi får in ger helt ny kunskap, berättar Andreas, som nu befinner sig i Lysekil tillsammans med sportfiskare och märkningsexperter.

Redan förra helgen spöfångades och märktes tre fiskar på västkusten, och sedan dess har ytterligare nio fiskar kunnat märkas. Andreas berättar att projektet har inletts över förväntan och att förhållandena har varit gynnsamma.
– Vädret är helt avgörande eftersom fiskarna måste kunna infångas snabbt och skonsamt och därefter märkas, berättar han.

Märkningen sker med två typer av märken. Förutom det avancerade ”pop-up-märket” fästs även en liten plastslang med en unik sifferkod på fiskens rygg. Den kan förhoppningsvis ge information ifall fisken fångas i framtiden.
Innan fiskarna släpps fria tar forskarna även ett vävnadsprov från varje individ. Därigenom kan man se från vilket bestånd fiskarna kommer.
– I Atlanten finns det ett östligt och ett västligt bestånd. Allt tyder på att tonfiskarna på västkusten kommer från det östliga beståndet, som leker i Medelhavet. Men vi vill förstås vara helt säkra och därför tittar vi även på fiskarnas DNA. Det kan också ge värdefull information om beståndets storlek, förtydligar Andreas.

Ju fler fiskar som märks, desto större blir forskarnas chans att kartlägga fiskarnas beteenden. I det här projektet har ICCAT gett SLU tillåtelse att i forskningssyfte fånga 20 individer, och DTU i Danmark lika många. Huruvida samtliga kommer att fångas återstår att se.
– Det vågar jag inte uttala mig om. Men vi kör på så länge vi kan och hoppas på det bästa. Men redan nu har vi märkt så många att resultatet ger oss viktig information. Vi vet ju faktiskt väldigt lite om hur de här fiskarna rör sig, varför de har kommit hit och var de tar vägen. En ökad kunskap om detta är oerhört viktig för en hållbar förvaltning i framtiden, avslutar Andreas.

I dag fortsätter det unika projektet och förhoppningsvis kommer fler fiskar att fångas och märkas. Vid sidan av projektet är allt fiske efter tonfisk förbjudet på både danskt och svenskt vatten.

Läs mer om projektet här och här.

Hans Hällman

En groteskt stor havsöring i lekdräkt har nyligen fångats i en fälla i Nydalsån. Fisken vägde 9,7 kilo och var hela 98 centimeter lång!

Ätrans lax och öring har gynnats enormt av insatserna i Hertingprojektet, som nu möjliggör att utlekt fisk kan vandra fritt ut i havet och älven.
Västkustöringen som fångades i fällan var en utlekt hanne, och fiskar i den storleken är ytterst värdefulla för beståndet – men också för sportfisket!

Foto: Ingemar Alenäs

Läs mer om den fantastiska fisken här.

Här kan du se en kamera från Herting som filmar både lax och öring live!

Hans Hällman

Nyligen fångade den norska båten MS Bluefin 78 blåfenade tonfiskar i en ringnot. Därmed är båtens kvot på 42 ton uppfiskad.

Samtidigt som det i Sverige och Danmark pågår ett unikt märkningsprojekt för att öka kunskapen om den blåfenade tonfisken så fiskas arten i Norge. I år har landet tillåtit trålaren MS Bluefin att fiska upp 42 ton. Landets totala kvot ligger på drygt 52 ton, och differensen är vikt åt bifångst.
Vi har tidigare skrivit om MS Bluefins fiske utanför Bergen, men den senaste fångsten togs utanför ön Ona. Det var här som MS Hillersøy fångade 191 fiskar i fjol, och därmed översteg den tilldelade kvoten. Även MS Bluefin fick mer fisk är de hade rätt att ta upp, vilket gjorde att ringnoten öppnades och ett 30-tal fiskar släpptes fria.

Båtens ägare, Atle Magne Nekkøy, uppger till Fiskeribladet.no att han tror att årets tonfiskar i genomsnitt kan ge en nettovinst på omkring hundra kronor kilot.

Läs mer här.

Här kan du läsa Asgeir Alvestads kritiska syn på de norska yrkesfångsterna av blåfenad tonfisk, och hans förhoppning om ett framtida sportfiske efter arten.

Hans Hällman

När man fiskar i havet vill man ju ligga rätt placerad i förhållande till hård botten, betesfisk, vrak, grund och rev – där fiskarna håller till. Med senaste tekniken från Garmin missar du ingen nödvändig information – det gäller bara veta hur man läser av den. Här berättar fiskeprofilen och ekolodexperten Bo Hall hur du använder ekolodet i havet. Läs och fånga mer fisk!

Garmin förenklar ditt fiske i havet
Garmin gör utrustning som förenklar fisket i havet. Att kunna använda olika frekvenser i ekolodet och sedan välja om man vill ha just den frekvensen ”chirpad” eller låst på en bestämd frekvens är bra. Det är viktigt att se skillnad på hårda- och mjuka bottnar, så man förstår var man skall fiska. Att fiska på lerbotten är oftast fel och ger sällan den fisk man önskar.

Här syns den mjuka bottnen som ett smalt streck och den hårda som det betydligt tjockare bottenekot. Ställ in ekolodet så du ser skillnaderna mellan de olika bottnarna genom att öka djupet manuellt.

Det är viktigt att se skillnad på hårda och mjuka bottnar, så man förstår var man skall fiska.

Vanligaste bytena för havsfiskaren
I havet är det torsk, långa, bleka och sej som är basfiskarna för havsfiskaren. Till detta finns det flera andra arter som man nu kan rikta in sig på som exempelvis knot, kolja rödspätta, sandskädda, piggvar. Att hitta dessa fiskar i havet kräver speciell kunskap. Dessutom är saltvatten trögare att mäta i, vilket gör att man inte kan mäta lika djupt som i sötvatten.

Chirp
Chirpade signaler har ett utökat frekvensband. Om frekvensen är inställd på 200 kHz är det utökat att böja på 160kHz och sveper ända upp till 240kHz och kallas då för ”high chirp”. Vill man nå ner djupare byter man till ”low chirp” som då chirpar på 50kHz och får med ett bredare omfång. Att chirpa signalen ger en tydlig bild och man får djuptagning som går lite längre ner än med en fast frekvens. Det är bra när man skall söka fisken djupare i havet. Den chirpade ekolodssignalen separerar fiskar från varandra om de står tätt i ett stim. Med chirp får du då större urskiljning mellan botten och fiskar som står nära botten.

  Här ser ni vraket Valkokarn som är 167 meter långt och ligger utanför Måseskär på västkusten, norr om Göteborg. Rejält uppförstorad bild gör allt tydligt.

Fiskar som bleka och torsk fiskar man ofta intill vrak. När det blir 50-150 meter djupt gäller det att ställa in ekolodet rätt och att välja rätt frekvens. Detta hör ihop med vilken givare du använder och som ger dig den fördelaktigaste bilden på skärmen. Fiskar man på små vrak gäller det att vara noggrann. För att komma helt rätt väljer man frekvensen 200kHz. Den ger en smal ekolodskon och du blir noggrann i din båtplacering. Givarvalet kan vara mid chirp eller så väljer man en tvåfrekvensgivare som har 50/200kHz. Då kan man visa båda frekvenserna samtidigt på ekolodet och förstå hur nära vraket man ligger. Med 200kHz och en ekolodskon på ca 11 grader och ett vrak som ligger på 75 meters djup blir avståndet framför båten till vraket 7,5 meter när det dyker upp på skärmen. Det är inom avståndet för där fisken finns på botten och du kan fiska efter den. Det är också utanför området där du riskerar att fastna i vraket med dina tackel. Använd gärna Garmins kostnadsfria sjökortsprogram Quick Draw, som talar om hur det ser ut runt vraket. Vraket som ligger på 75 meters djup blir litet på skärmen men det avhjälps med att ta bort den överst delen av vattnet över vraket, som är ointressant. I detta fall är 33 meter borttaget och då blev den nedre delen av vattenskiktet förstorat och tydlig på skärmen.

När det blir 50-150 meter djupt gäller det att ställa in ekolodet rätt och att välja rätt frekvens.

Se hur stor yta du söker av
Realtidsfönstret till höger på skärmen är bra under fiske. Under det står det en siffra som visar hur stor yta du söker av på botten vid just det djupet. Det är viktig information när du placerar båten på ytan nära något du ser på botten.

De stora stenarna kom fram och blev tydliga på grund av den smala ekolodskonen.

Mer korrekt information
Att ha en smal ekolodskon ger alltid mer korret information om hur bottnen ser ut där du fiskar. På nästa bild används en smal ekolodskon på 200kHz och ger den tydliga bilden på stora stenar på botten. Även här har jag tagit bort onödigt vatten upp mot ytan. I detta fall 46 meter, vilket ger en tydlig bild. Grannen i båten intill hade valt 50kHz och en bred ekolodskon. Det gav honom en helt annan bild. Hans bild på området visade bergstopparna som en stor kulle som blev för stor mot verkligheten. Frekvensen med den breda ekolodskonen lurar både dig och ekolodet att tro det är ett enda stort berg fast det är flera toppar.

Skärmen visar ett flygplansvrak där endast cockpiten är kvar, den ligger nersjunket i leran på 76 meters djup. Där av den underliga ekolodsbilden. Ekolodet som har 200kHz och en smal ekolodskon kan vid rätt läge på båten nå ner i hålan och visa var den är. Har man en bredare ekolodskon blir det svårare att lokalisera vraket. Är ekolodskonen bredare än hålan blir du lurad att tro det är jämn botten.

Makrillarna som simmar fort i havet syns inte på ekolodet säger man. Men det gör de visst bara du tittar i realtidsfönstret.

Nå ner djupt eller se brett
Vid långa- och lubbfiske är det ofta 200-300 meter djupt. Då är det bra att använda sig av en lägre frekvens som 50 kHz, som har en väldigt bra djuptagningsförmåga. Med en anpassad givare kan man mäta ner till 500 meter och kan då se botten tydligt. Garmins sortiment innehåller givare med olika frekvenser. Man väljer givare beroende på vad man mest skall fiska efter och på vilka djup.
För att söka i frivattnet eller efter saker som står upp från botten kan man välja en givare med 77 kHz. Den ger en stor sökradie på botten. Den söker av lika stort område på botten som det är djupt. Är det 30 meter djupt söker du av 30 meter i cirkulär diameter. Det underlättar när du letar efter fiskstim eller ett vrak på botten. Makrillarna som simmar fort i havet syns inte på ekolodet säger man. Men det gör de visst bara du tittar i realtidsfönstret.

Titta på Panoptix-bilden till vänster och det vanliga ekolodet till höger. På Panoptix kan du se att botten lutar i en backe upp till höger men det kan inte den vanliga 2D-ekolodsbilden visa.

Garmins nya teknik Panoptix ger en ny dimension när du fiskar på grunt vatten.

Panoptix – en ny dimension för havsfiskaren
Garmins nya teknik Panoptix ger en ny dimension är användbar när du fiskar på grunt vatten. Inne på 1-60 meter har du bra koll på hur det ser ut efter bara någon minut. Det breda sökområdet visar rätt djup åt alla håll. Det besparar dig tid och du slipper leta länge efter ett grund som du hittar direkt. Jag har använt Panoptix ända ner till 75 meter och det är en bra hjälp när man skall stationera sig på fiskeplatsen.

På den här bilden kan du se att det är många stora fiskar under båten på Panoptix-bilden till vänster. De är dessutom på din högersida inte på din vänster sida.

För ytterligare information om Garmins produkter – följ den HÄR länken,.

Det är fullt drag i Hundraklubben och Meterligan – där du automatiskt deltar om du anmäler en gädda över hundra centimeter.
Med något svalare vatten på sensommar och tidig höst brukar gäddorna vara huggvilliga och urstarka. En som fick uppleva ett rejält gäddbett var Jean-Paul Alcantara som luftade en Pigshad under en fisketur på Mälaren. Soligt, men mycket blåsigt var det den dagen då storgäddan högg. Jean-Paul berättar:
– Vi kom till ett parti där vassen liksom vek inåt som ett U. Jag riktade kasten inåt vassen till en början. Men så småningom började jag istället fokusera på att få ut draget 10-20 meter utanför vassen. Jag ändrade till att köra långa vevstopp så att jag nådde botten ordentligt. Snart så small det bara till i droppet och mothugget satt där det skulle.
Sällskapet hade en alldeles för liten håv med sig, men efter att gäddan gjort ett par hopp och störtdykningar så tröttnade madamen och Jean-Pauls fiskekompis tog ett gälgrepp. Tiokilosvågen gick i botten, men längden på 112 centimeter kunde föras till protokollet.

Snart så small det bara till i droppet och mothugget satt där det skulle.

Grattis till en fin fångst Jean-Paul.

I Meterligan ser det ut lite som det brukar. Omöjlige Hampus Pacholik i toppen med just nu totalt knappa 45 meter gädda. Makarna Stolt skuggar där bakom och både Daniel Sotala och Kristian Rohr har fått ihop ett ansenligt antal centimeter gädda.

Ut och fiska. De gröna krokodilerna väntar.

1
4394 cm
Hampus Pacholik
Kil
2
2778 cm
Susann Stolt
Siljansnäs
3
1947 cm
Christer Stolt
Siljansnäs
4
1785 cm
Daniel Sotala
Västerås
5
1719 cm
Kristian Rohr
Insjön

Nicka Hellenberg

Sand- och lerstubb förlitar sig på ljud när de ska finna en partner. Nu visar en ny avhandling från Göteborgs universitet att båda arternas fortplantning försvåras av buller.

Ljud transporteras både snabbare och längre i vatten än i luft, och det kan vara ett problem för sand- och lerstubben. Motorljud från fritidsbåtar är bara en av många ljudföroreningar i havet, och just den frekvensen utsattes lekmogna fiskar för i akvarier. I varje akvarium integrerade en hanne och två honor under tolv timmar, och resultatet var slående. Hannarna hos båda arter – som uppvaktar honorna med sånglinkande ljud – hade betydligt svårare att locka till sig honor i de akvarier som utsattes för buller. Dessutom dog hälften av äggen i de bullriga miljöerna innan de kläcktes, och de som överlevde behövde längre tid för att kläcktas än de ägg som utvecklades i en tyst miljö.

– Studierna visar även att vid försök bör akvariemiljön vara så tyst som möjligt eftersom buller kan påverka resultaten. Har man en uppsättning akvarier, som varit mer utsatta för buller än en annan, så måste man ta med bullret i beräkningen, säger avhandlingens författare Eva-Lotta Blom.

Läs mer om avhandlingen här.

Läs avhandlingen här.

Hans Hällman

Att laxar rymmer från odlingar kan innebära stora miljöproblem. En del av riskerna – såsom spridning av sjukdomar – kvarstår även om död fisk lämnar kassarna. Därför ser den norska myndigheten allvarligt på en incident då ett odlingsföretag valde att dumpa 15 ton död lax rakt ut i havet efter misslyckad behandling mot laxlus.

Massdöden tros ha berott på att fisken – innan avlusningen – lidit av amöbasjukdomen AGD, vilket kan leda till lägre motståndskraft mot behandling med väteperoxid. Fiskarna avlägsnades från kassarna genom att en dykare skar upp kassen och lät fiskarna sjunka till botten.

Incidenten inträffade 2014 och det juridiska efterspelet pågår fortfarande. Förutom att odlingsföretaget Bremnes Seashore och det anlitade dykföretaget dömts till 300 000 kronor i böter så bötfälldes även ledarna för respektive verksamhet samt dykaren. Den senare har inte betalat och kommer därför att kallas till en ny rättegång.

Läs mer här.

Hans Hällman

Fick Team Laholm uppleva Sveriges tuffaste spökamp i lördags? Mycket tyder på det, efter att en väldig tonfisk gett sig av på en 600 meter lång rusning. Den erfarna märkningsexperten ombord kallade fisken för en ”grander” – alltså en fisk på över magiska 1000 pounds!

Just nu pågår ett unikt märkningsprojekt där forskare från Statens lantbruksuniversitet hoppas kunna märka 20 blåfenade tonfiskar i svenska vatten. För att fiskarna ska infångas så skonsamt som möjligt är det spöfiske som gäller, och direktivet till sportfiskarna är att försöka få upp in sin fångst så snabbt som möjligt.
Men det har visat sig svårt, eftersom tonfiskarna längs kusten är enorma. Den allra största fick möjligtvis Team Laholm i lördags. I alla fall har ingen i projektet haft en lika gastkramande kamp.

”Det var ett riktigt monster!”

– Det var ett riktigt monster! Vi fick även en riktigt stor fisk ett par dagar tidigare men den här var större. Direkt efter hugget tömde den rullen på 600 meter innan jag fick stopp på den, berättar teamets kapten Christer Hjälmefjord, som själv satte mothugget.

”Direkt efter hugget tömde den rullen på 600 meter”

Men både Christer och teammedlemmen Henrik Persson har stor erfarenhet av Big Game och turades om att sakta ta tillbaka lina.
– Vi hade nog 300 meter kvar på rullen efter den första rusningen, så det var aldrig panik. Men visst var det skönt att märka att vi trots allt fick in fisken mot båten, erkänner Christer.

Henrik Persson kämpandes med teamets misstänkta ”grander”. Trots Tiagra 80-rulle, American tackle-spö och 130-poundslina gick fisken inte att landa. Foto: Team Laholm

Med båtens hjälp – och full press från båda fiskarna – kom den gigantiska tonfisken allt närmare. Efter ett tag kunde den rent av skönjas under båten.
– Vi fick nästan tag i leadern, men så plötsligt gav den sig iväg på ännu en 350-metersrusning. Fisken var urstark och vi hjälptes åt och tog nya tag, berättar Christer.

”This is a monster…I think it´s a grander”

Kampen fortsatte och när fisken åter började närma sig tillkallades projektets märkningsexpert. När han klivit ombord fick han överta spöt av Christer, i hopp om de tillsammans kunde komma på en plan för hur fisken skulle landas.
– Jag tror han blev förvånad när han kände fiskens tyngd. Kanske trodde han att vi inte pressade tillräckligt hårt, men när fisken stod helt still och inte gick att rubba tittade han på mig och sa ”This is a monster…I think it´s a grander”. Vi insåg båda att märkningen skulle bli svår och satsade allt på ett kort. Bromsen maxades och vi drog fisken efter båten för att få upp den till ytan. Med spöt i spöhållaren och händerna på spolen märkte vi att fisken sakta följde med. Avståndet var nu inte mer än 40 meter och vi pressade allt vi kunde. Men så plötsligt sätter fisken av i en kortare rusning. När vi på nytt får in den blir det tvärstopp – och till slut brister huvudlinan, berättar Christer.

– Jag räknade på plottern och vi hade gjort totalt 95 cirklar och kört 5,5 sjömil under vår tuffa fight, berättar Christer. Foto: Team Laholm

Besvikelsen var förstås stor. Målet att märka fisken hade misslyckats, och dessutom hade deras livs fisk fått en cirkelkrok i munnen.

”Vi gjorde allt vi kunde men den här fisken var helt enkelt för stor”

– Vi gjorde allt vi kunde men den här fisken var helt enkelt för stor. Det här fisket är extremt och risken att tappa fisk finns alltid. Därför använder alla i projektet relativt små cirkelkrokar som rostar bort. En liten tröst var att fisken tappades så nära båten. Därmed slipper fisken simmar runt med en massa lina, hälsar Christer.

I dag fortsatte projektet och när dagen inleddes hade totalt elva fiskar kunnat märkas. Resultatet är över förväntan och det blir spännande att se hur många fler dagar som hinns med innan fisket avslutas på söndag. Gynnsamt väder är helt avgörande eftersom säkerheten för både fisk och fiskare prioriteras allra högst.

Allt fiske som nu bedrivs är forskningsfiske, i syfte att kartlägga beståndets storlek och spridning. I övrigt är det förbjudet att fiska tonfisk i både Sverige och i Danmark. Sportfiskarna hjälper SLU med att koordinera fiskeinsatserna. Här kan du läsa om deras syn på den framgångsrika inledningen.

Hans Hällman

Sverre Magnus Selbach fick sitt livs fisk när han i söndags metade i Trondheimsfjorden djup. Fiskens tyngd och beteende gjorde honom konfunderad – kunde det vara en håkäring? Nej då, fisken i fråga var betydligt ovanligare än så. Sverre hade fångat en svartbuksrocka – och fisken var enorm!

Trondheimsfjorden är hemvist åt många stora fiskar, men få – om ens någon – är så ovanlig som svartbuksrockan. Innan Sverres fisk hade endast sex exemplar spöfångats, varav samtliga i Trondheimsfjorden. Den första svartbuksrockan togs 2006 på Frederic Kullins charterbåt MS Gotland. Året efter kom det upp ytterligare två fiskar på samma båt, bland annat det gällande norska rekordet på nästan femtio kilo. Sverre fanns ombord vid båda fångsterna 2007, och har ända sedan dess drömt om en egenfångad svartbuksrocka.

Den drömmen besannades alltså i söndags när Sverre fiskade med sin kompis Bjørn Florø-Larsen. Fisken högg på 400 meters djup och föll för en hel sej som fiskades på släp över jämn mjukbotten.

”När jag lyfte spöt var det bom stopp!”

– Först fick Bjørn ett napp men fisken fastnade inte. En minut senare var det min tur. Hugget var bestämt och jag lät jag en del lina gå ut innan mothugget. När jag lyfte spöt var det bom stopp! Sedan gav sig fisken av i en kortare rusning, innan den sakta började följa med upp. Tyngden var enorm och jag misstänkte ett tag att det var en långa. Sedan föll tankarna på håkäring. Inte förrän vi såg den svarta fisken vältra sig i vattnet förstod jag att min drömfisk var fångad!

Ombord på båten mättes fisken till 182 centimeter och vågen tickade upp till hela 38 kilo. Därmed hade Sverre fångat den näst största svartbuksrockan någonsin.
– För mig har svartbuksrockan varit den ultimata fångsten i över tio år. Att äntligen få lyckas fånga en känns helt fantastiskt, hälsar Sverre.

Efter några snabba bilder släpptes fisken fri.

6

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

Stort grattis till en makalös fisk!

Fakta: Svartbuksrocka (Dipturus nidarosiensis )
Lever i flera västnorska fjordar, men även utanför Irland, Färöarna och Island. På senare år har arten även påträffats i Medelhavet. Inga svenska fynd har kunnat säkras.
Trivs på djupa mjukbottnar där den jagar aktivt. Känns igen på den svarta undersidan, den spetsiga nosen och på de 50-tal taggar på svansens ovansida. Kroppen är täckt av ett mörkt slem och kan nå en längd på omkring två meter. Så lång var det första exemplaret som beskrevs vetenskapligt år 1880. Den fisken fångades i Trondheimsfjorden, vilket det latinska namnet skvallrar om. Nidaros är nämligen ett gammalt namn på staden Trondheim.

Hans Hällman

På lördag ska det tävlingsfiskas i centrala Karlstad. Den populära tävlingen Karlstad Street Masters Abborre arrangeras som vanligt av butiken Vildmarksliv Outddor Store, som hoppas på många deltagare och huggvilliga fiskar.

Tävlingen är individuell och går ut på att fånga de fem längsta abborrarna. Allt fiske sker från land och endast flug- och spinnfiske med artificiella beten är tillåtet. Nytt för i år att alla juniorer får pris och de tävlar i en egen klass.

Tävlingen startar klockan 10:30 på Gubbholmen i Karlstad och anmälan görs i Vildmarkslivs butik eller på plats innan startskottet. Medverkan kostar 50 kronor och fina priser utlovas till de tre högst placerade i seniorklassen.

Tävlingen arrangeras i samarbete med Sportfiskarna och Klarälvens FVOF.

Läs mer här.

Vi önskar både arrangörer och deltagare en lyckad tävling!

Hans Hällman

Är du intresserad av predatorfiske och häftiga sportfiskebåtar? Och vill du dessutom gärna kombinera ett mässbesök med tävlingsfiske? I så fall kan det vara en bra idé att markera datumen 25-27 maj i nästa års kalender. Då hålls nämligen Swedish Game Fair på Tullgarns slott.

Sportfiske tycks få allt större utrymme på landets jakt- och fiskemässor. Det gillar vi förstås, liksom att Swedish Game Fair övertagit bryggorna från den nedlagda succémässan Sun City Predator Show. Det innebär att det lyckade konceptet från Karlstad – där sportfiskebåtar från leverantörer och butiker ligger i vattnet och ingår som en naturlig del i mässan – lever vidare. En bättre miljö för proffstips och demonstrationer av det senaste i redskapsväg är svår att tänka sig!

Bryggorna i Sun City Predator Show bidrog till att mässan i Karlstad fick en enorm uppskattning. Nästa vår finns de på Tullgarns slott.

”Vi vill ge besökarna en upplevelse”

Arrangörerna satsar i år extra hårt på predatorfiske och ser återkomsten till Tullgarns slott som en möjlighet att vässa utbudet ännu mer.
– Vi vill ge besökarna en upplevelse och planerar att ha flera olika sportfiskeaktiviteter på mässan. Bland annat kommer en båtfisketävling med utgång från mässområdet arrangeras. De längsta abborrarna, gäddorna och gösarna räknas. Vi kommer att ha ett fint prisbord och ett högt kontantpris till vinnarteamet, säger Pär Lindberg, Projektledare Sportfiske.

Läs mer om mässan här.

Hans Hällman

Patrik Nilsson från Helsingborg fångade i somras en väldig fenknot på bottenmete i Öresund.  Fisken högg på en sillagnad krok i dagens sista nedsläpp och vägde hela 0,975 kilo, vilket överträffade det tidigare rekordet med 37 gram. Läs här Patriks egen berättelse om sin drömfångst, som i tisdags godkändes som nytt svenskt rekord.

”Vi startade fisket klockan elva på förmiddagen och fick regelbundet med fisk av olika arter. Det som nappade var knot, sandskädda, rödspätta, fjärsing, makrill och vitling. Dock inget som var särskilt stort. Klockan tickade iväg snabbt – som det alltid brukar göra vid fiske – och runt sju på kvällen bestämde vi oss för att styra mot hamnen. På vägen hem hade jag dock planer på att göra något stopp över ett par lovande platser. De första stoppen gav inget av intresse och när klockan var åtta beslöt vi oss för ett sista nedsläpp. Då small det plötsligt till rejält i mina grejer! Jag kände genast att det var mer tyngd i fisken och tänkte att det kanske var en torsk på kroken. Men så märkte jag på kämpet att den var mycket mer livfull och rörlig under kampen än en torsk, och insåg att det var något annat i linändan. Och mycket riktigt var det en grymt stor fenknot som visade sig i ytan. Håvningen gick smärtfritt och fisken var fantastiskt vacker. Efter fotografering, mätning och vägning med mina godkända vågar insåg jag att ett svenskt sportfiskerekord kunde vara möjligt. Fisken hade en omkrets på 27 centimeter och var 47 centimeter lång, och vågen i min gungande båt visade över 970 gram!
Då styrde jag snabbt båten mot hamnen för att bege mig till Coop med mina vänner för att se om min misstanke om rekord var riktig. Det blev en nervös och spänd väntan i bilen innan jag kom fram till affären. Fisken la jag i en påse för att inte kladda ner affärsvågen, och när den visade 990 gram, och vi dragit ifrån de 15 gram som påsen vägde, insåg vi att jag hade tagit ett nytt svenskt sportfiskerekord för fenknot. När det gick upp för mig skrek jag ett glädjeskrik!
Jag är 44 år och mitt största fritidsintresse är all form av sportfiske. Att jag fick uppleva ett eget svenskt rekord kändes helt fantastiskt.”

Vi tackar för rapporten och gratulerar till det nya rekordet!

Hans Hällman

Överväger du att avsluta årets abborrsäsong? Titta på Mathias Hennings mäktiga höstabborre så kanske du tänker om. En vackrare fisk är svår att tänka sig. Hugget kom oväntat efter en seg inledning, och när vågen visade 1,67 kilo var lyckan total!

Fisken fångades i lördags i en sjö utanför Stockholm. Mathias och hans fiskekompis Cent Schüler hade gett sig ut på jiggfiske och inledde dagen utan större framgång.
– Det började riktigt trögt och vi hade bara haft några fiskar som nibblade lite, men ingen som ville sig på riktigt. Då bestämde vi oss för att göra en drift med vinden, och efter två kast med min Grubby Shad i färgen red Ghost small det på ordentligt! Jag sade till Cent att det kändes som en riktigt stor abborre.

”Fisken gjorde ett par rusningar ner mot djupet och jag fick pressa hårt för att få upp den till båten”

Fisken gjorde ett par rusningar ner mot djupet och jag fick pressa hårt för att få upp den till båten. Håvningen gick bra och när den landats kändes det fantastiskt. Vilken lycka! Abborren vägde 1670 gram och var 47 centimeter lång, och hade så otroligt röda och fina fenor. Efter några snabba bilder och en kort film fick fisken simma tillbaka. Mitt tidigare personbästa var på 1,21 kilo. Den fisken togs också i år, men jag tror att den här kommer att bli svårslagen, hälsar Mathias.

5

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

Vi tackar för rapporten och gratulerar till en fantastisk fångst!

Hans Hällman