Frågorna har varit många kring vad som hänt med öringen i Älvkarleby – och återigen pekas skarven ut som den stora boven i dramat. Enligt Älvkarleby Sportfiske har minst 50 000 öringsmolt blivit uppätna av skarv de senaste 3 åren.

Det är Janne Olsson på Älvkarleby Sportfiske som rapporterar att Sveriges Lantbruksuniversitet nu gjort en preliminär sammanställning av de pittags som hittats vid skarv- och hägerkolonier i närheten av Dalälven mellan åren 2018–2019.

Enligt honom har 21,33 procent av alla märkt havsöringssmolt som satts ut de senaste 3 åren hittats på antingen skarv- eller hägerkolonierna.

– På dessa siffror har SLU gjort en preliminär beräkning av vad fågelpredationen minst har ätit. 47 557 stycken havsöringssmolt på de 3 senaste åren är det absolut minsta antalet som blivit fågelmat. Räknar man på sannolikheten på både lax- och havsörings smolt senaste 3 åren så är den siffran minst 233 280 stycken smolt som blivit fågelmat, skriver en förtvivlad Janne Olsson.

Fågelpredationen tros ha legat på minst 80 procent på den totala utsatta havsöringssmolten senaste åren. Nu riktar han både kritik och en önskan mot myndigheterna att ingripa.

– Ska vi ha ett fortsatt havsöringsfiske så lär nog dessa fåglar decimeras kraftigt. Givetvis har den kompensationsodlade smolten sämre överlevnad på grund av olika anledningar, men den odlade smolten odlas inte upp för att sedan bli fågelmat, säger Janne Olsson och frågar sig om vi ser de sista havsöringsåren framför oss?

Läs hela inlägget här!

Spana även in detta:

Jodå – det var visst rätt att oljera skarvarnas ägg 

Vattenbruk är en attraktiv framtidsbransch som tåls att satsas på. Det är regeringens besked, och har därför beslutat att satsa 7 miljoner kronor årligen 2020–2025 för att skapa förutsättningar för en ökad vattenbruksproduktion. Frågan är bara var det ska ske – och hur det påverkar de vilda fiskbestånden?

Sverige måste i större grad kunna försörja sig själv, och därför har det tagits fram en nationell livsmedelsstrategi. Fiskodling pekas ut som ett givet område att investera i, med målet att få förbättrad tillgång till fisk och skaldjur. Med andra ord: Det ska bli mindre importerad fisk på svenskarnas tallrikar i framtiden.

Sportfiskare och miljövänner som befarar att fiskodling i öppna kassar kommer att vara den bärande modellen, kan nog se ganska förhoppningsfullt på livsmedelsstrategin. Visserligen nämns inte de hårt kritiserade öppna kassarna som en riskfaktor, utan regeringen väljer istället att trycka på innovation och nya modeller.

”Med teknikutveckling och innovation, exempelvis vattenbruk på land, kan produktionen av fisk och andra produkter komma närmare konsumenterna. Odlad fisk är dessutom effektiv i fråga om matproduktion, vilket innebär ett relativt mindre ekologiskt fotavtryck från produktionen”, står det att läsa i pressmeddelandet.

Några av punkterna i målsättningen är:

* Kompetenscentrum för hållbar hantering av vatten i jordbruket – en strategi för en hållbar hantering av vatten i jordbruket ska tas fram.

* Avelsarbete på regnbåge – att vidareutveckla och fortsätta avelsarbete på regnbåge för att förbättra den odlade fiskens egenskaper.

– Det är viktigt att regelverk kring vattenbruk skapar incitament till både ökad livsmedelsproduktion och miljöhänsyn. Regeringen ser därför fram emot Jordbruksverkets rapport på detta område senare i vår. Vi kan då ta nästa steg och göra det lättare att bedriva vattenbruk i framtiden samtidigt som vi påskyndar att våra miljömål nås, säger landsbygdsminister Jennie Nilsson i pressmeddelandet.

Här kan du läsa mer om den nationella livsmedelsstrategin.

Både fiskodlare och sportfiskare väntar med spänning hur det ska gå ekonomiskt för de landbaserade fiskodlingarna som gått i täten, eftersom de kan bli vägledande för branschen. Här nedan kan du läsa om satsningen i jämtländska Kall.

Klartecken i Kall – får bygga fiskodling på land

Temperaturen stiger inför vårens höjdpunkt inom svensk trolling – nämligen Kinnekulleträffen 17–19 april. Nu står det också klart vilka tävlingar som kommer att ingå i SM-serien i trolling säsongen 2020–2021.

Fiskejournalen har haft anledning att dyka ned inom trollingen flera gånger den senaste månaden, eftersom det fångats flera Vänernlaxar över 10 kilo, med en topp på hela 12,4 kilo. Frågan är förstås om någon kan slå det under den prestigefyllda tävlingen Kinnekulleträffen, som är sista deltävlingen i Swedish Trolling Masters 2020? Arrangörsklubben Götene SFK har släppt en e-tidning där ni hittar all info inför tävlingen.

Samtidigt har nästa säsongs SM-serie presenterats. Detta år är det totalt hela 7 tävlingar som ingår i SM-serien med Öppna Lapplandsmästerskapen, Ekenästräffen, Storsjötrollingen, Hjo drag, Sunnanåträffen, Vinterträffen och Kinnekulleträffen 2021.

Missa inte att läsa om denna Vänernlax:

Chocken i båten – Rogers gädda var en jättelax

Den nationellt uppmärksammade Girjas-domen kan ta en oväntad vändning. Budskapet från samebyn var att lokala fiskare och jägare skulle gynnas, men det kan strida mot EU-rätten.

Girjas sameby har inte ens hunnit presentera sina tankar kring förvaltningen av fiske och jakt innan spelplanen kan ruskas om. Deras intentioner om att bara lokala fiskare och jägare skulle få rätt att köpa kort riskerar att åka på en juridisk tvärnit. Kommerskollegium, Sveriges myndighet för utrikeshandel, kan nämligen komma att ha synpunkter på det upplägget.

– Någon sådan möjlighet ser vi inte att Girjas kommer att ha så att om de väljer att upplåta jakträtt på sitt område då är de tvungna att tillämpa samma villkor oavsett nationalitet eller bosättningsort, säger Tomas Lindell, jurist på Kommerskollegium till Ekot.

Han menar att eftersom Girjas sameby säljer en tjänst, skulle det kunna strida mot EU-rätten vid en prövning. Detta kan innebära att samtliga fiskare och jägare utanför samebyn kan mista möjligheten att köpa kort i det aktuella området.

– Men det vore jäkla trist med tanke på lokalbefolkningen och med tanke på det vi sagt. Det verkar väldigt konstigt men vi får väl titta på det där, säger samebyns ordförande Matti Berg till Ekot.

Läs mer om Girjas-domen:

Same efter Girjasdomen: ”Det här kan bli bättre för fiskare”

Att vara pimpelfiskare i södra Sverige är sannerligen inte lätt denna vinter, och inte heller att vara tävlingsarrangör. Nu kommer beskedet att hela pimpel-SM flyttar norrut med kort varsel.

Det är arrangörsklubben Jössefiskarnas ordförande, Robert Sjöberg, som tar hjälp av Fiskejournalen att sprida budskapet inför SM 29 februari–1 mars. Under tisdagen kommer de med största sannolikhet att ta beslutet att flytta från Arvika till orten Bograngen och sjön Letten.

– Jag åker dit med tävlingsledningen under tisdagen och tar sedan beslutet. Isarna är för dåliga i Arvika, och på Letten ska det vara betydligt bättre, säger Robert Sjöberg.

Förra veckan mätte de istjockleken på Letten till 35 centimeter, och förhoppningen är att den ska hålla att bära de över 600 deltagarna som är anmälda.

– För själva tävlingen gör det inte så mycket, utan det är en fiskrik sjö som också är tillräckligt stor för att dela upp för den individuella klassen och lagtävlingen.

Robert hänvisar till deras Facebook-sida för senaste nytt om tävlingen, men ett hett tips är alltså att ställa in sig på Bograngen, även om själva banketten kommer att ske i Arvika som planerat på lördagen.

Läs mer om pimpel-SM här nedan:

Mild vinter – men massivt intresse för pimpel-SM

Det sägs att delad glädje är dubbel glädje. Men ibland är det helt okej att vara solokvist också. Rutinerade Kristian Keskitalo åkte ut ensam på fisketur, men fick sällskap i båten av en riktig drömfisk.

När Kristian Keskitalo flaggar för att han haft ett lyckat fiske så vet vi att det handlar om något alldeles extra. Den gångna helgen slog han till med det som många gäddfiskare bara kan fantisera om – nämligen att fånga två fiskar över 10 kilo på en och samma dag. Den minsta av dem fångades på förmiddagen, och gjorde inget större väsen av sig. Däremot kom hugget som han aldrig glömmer på eftermiddagen. Det var en bjässe på hela 14,5 kilo och 122 centimeter.

– Det var min största gädda sedan 2009, och den tredje största någonsin. Det var en tung men ganska snabb fajt, berättar Kristian Keskitalo.

14,5 kilo var en seriös glidtackling mot hans personbästa, som ligger på 15,2 kilo.

Kristian hälsar att bilderna från fiskafänget inte håller högsta klass, eftersom han trots allt var ensam i båten när det hela skulle dokumenteras. Han spelade dock in några videoklipp från händelsen som ni kan beskåda här nedan.

Innan Kristian ger sig ut till sjöss igen så frågar vi om han kan bjussa läsarna för sitt bästa tips för gäddfiske i februari?

– Ta vara på de lite varmare dagar som kan komma, och fiska en bit utanför lekvikar. Leta områden dit vinden drar ut vattnet och lukten från viken, hälsar han.

Fiskejournalen tackar Kristian för både tipset och storyn, och säger naturligtvis grattis till en magnifik fisk.

Här nedan ser ni filmklippet!

Gänget på Swedish Anglers arrangerar en rikstäckande tävling för metare. De vill genom tävlingen inspirera svenska folket att leta sig utanför bekvämlighetszonerna för att finna nya intressanta vatten.

SpecimenTian som Swedish Anglers nya tävling heter kommer röra om lite i grytan bland de få tävlingar som anordnas inom metesfären. Tanken med tävlingen är att man genom öppet sinne ska lösa gåtan med att fånga tio olika arter i tio olika vatten – vatten som är tillgängliga för alla. Endast mete är tillåtet och under tävlingsperioden ska det finnas öppet vatten för alla inom rikets gränser. Tänket kring tävlingen är öppet för att diskuteras vidare och alla som vill lägga näsan i blöt har chans att påverka, något Christian Ottosson på Swedish Anglers tycker är viktigt:

– Det här är första året vi kör tävlingen och vi kommer via tävlingsdeltagare och Swedish Anglers forum ha löpande diskussioner för att göra detta till en så levande och bra tävling som möjligt, och besöker du Sportfiskemässan så kom gärna förbi Metetorget, där finns vi på plats hela helgen.

…lösa gåtan med att fånga tio olika arter i tio olika vatten – vatten som är tillgängliga för alla.

Vill du veta mer om SpecimenTian? Besök: www.specimentian.se för mer information om tävling och har du några frågor så kan du skicka in dem via formuläret.

Jonas Nordigårds guidar efter havsöringen på Västkusten och har genom åren dragit på sig en hel del intressanta kunskaper i ämnet. Möt Jonas på Fiskejournalens stora scen på Sportfiskemässan och lär dig om hur du lurar Bohusläns silver.

I Bohuslän fiskar man på en helt självreproducerande havsöringsstam. Den är livskraftig och skyddas genom bra fiskeregler. Lekområdena vårdas genom kontinuerliga biotoparbeten i de hundratals småbäckar och åar som mynnar ut i kustbandet. Det här gör att Bohuskusten kontinuerligt förser havet med en stark havsöringspopulation som snabbt växer till sig och ger oss fiskare fantastiska möjligheter till att bedriva ett kul och varierat sportfiske.

–Jag kommer berätta om en fiskesäsong på Västkusten och hur man ska tänka för att lura öringen under de månader som vi får lov att jaga dem, berättar Jonas

–Jag kommer berätta om en fiskesäsong på Västkusten och hur man ska tänka för att lura öringen under de månader som vi får lov att jaga dem, berättar Jonas

Jonas är även med i Projektet Fjordguiderna som i höstas tilldelades en Ullbagge. Ett pris som tilldelas Sveriges bästa EU-projekt inom landsbygdsutveckling. Jonas kommer berätta om det och några andra havsöringsprojekt som Fjordguiderna just nu driver i området.

Jonas tider på Stora scenen är följande:

Fredagen den 20 mars klockan 12:00 – 12:20 och lördagen den 21 mars klockan 10:30 – 10:50

Linnea Lönn har snabbt gjort sig ett namn inom sportfiskekretsar. Fiskejournalen vågar faktiskt utse henne till en av landets absolut flitigaste fiskare – som dessutom levererar resultat som många bara kan drömma om. Hur gör hon egentligen? Svaret får ni på Sportfiskemässan.

Linnea Lönn från Gävle är bara 25 år gammal men har redan avverkat fiskedagar så att det borde räcka en halv livstid. Dessutom har hon levererat flera arter över storfiskgränsen det senaste året.

Till vardags arbetar hon som legitimerad sjuksköterska, men så fort det dyker upp ett tillfälle så greppar hon fiskespöt, och det är väldigt ofta. Förra sommaren inledde hon en satsning för att komma upp i 50 arter i Sverige på spö och krok, och den jakten har pågått över stora landområden. Från Gävle till Gullmarsfjorden, Vättern och många andra för henne främmande vatten. Och det har gett resultat.

Ni som redan följer henne på Instagram har kunnat beskåda stora rödingar, gösar, abborrar, sutare och andra praktfiskar i ett jämnt flöde.

Linnea hoppas kunna inspirera både kvinnor och män att fylla livet med världens grymmaste sysselsättning – alltså fiske. Men hur får man plats med allt i vardagspusslet, med heltidsjobb och logistik? Och vad är hennes bästa tips för att fånga drömfisken?

Det får du svar på under Sportfiskemässan – eftersom Linnea står på Stora Scen och berättar om just det. Tiderna är fredag 20 mars, klockan 11.00–11.20, samt söndag 22 mars 11.00–11.20.

Läs mer om Linnea Lönn här:

Linnea Lönn förgyllde hösten med en monstergös

Nej, fiskeguiden Peter Wållgren uppmanar inte till en allmän hatstorm mot sälbeståndet i Stockholms skärgård. Men däremot så tycker han att gränsen är nådd nu, efter att ha hittat massor av uppätna gäddor i tidigare fiskrika vikar.

En av skallarna som Peter krokade upp.

Peter Wållgren, bland annat styrelsemedlem i Sveriges organiserade fiskeguider, känner inte alls igen sina gamla farvatten omkring Vaxholm. Anledningen säger han vara sälen, som gjorde sitt stora intåg i området för ungefär 10 år sedan. Sedan en tid tillbaka har han dokumenterat sälens härjningar, som mest består av foton på gäddskelett och skallar. Han har inte gjort något större väsen av sina observationer, utan mest velat skaffa sig en bild av problemets omfattning. För någon vecka sedan kunde han dock inte hålla sig längre, utan berättade offentligt om den sorgliga synen i skärgården.

– Jag och några andra fiskare var inne i tre vikar, och på det första stället tog jag kort på minst 10 gäddhuvuden. Samma syn väntade oss i nästa vik, totalt hittade vi under kort tid 21 gäddhuvuden. Min uppfattning är att sälen till stor del rensat vikarna i mellanskärgården, och att något måste göras omedelbart, säger Peter till Fiskejournalen.

Peter jobbar som guide, och drabbas naturligtvis i sitt yrke av det försämrade gäddfisket, men i grund och botten handlar det om att gäddbeståndet i Stockholms skärgård måste skyddas för att få en chans att återhämta sig.

– Jag har fiskat här i 35 år. För tio år sedan var det fortfarande okej, men nu får man nästan ingen gädda alls. Det kan stå några mindre exemplar långt inne i vassen där sälen inte kommer åt lika lätt, men på djupare vatten är det oftast helt tomt. Min teori är att gäddan har ändrat beteende på grund av sälen, att de rör sig närmare land.

Vad vill då Peter uppnå med sitt upprop till allmänheten?

– Länsstyrelsen vet förstås om detta, men det är inte lätt att skaffa sig en korrekt bild över hur det ser ut. Jag uppmanar fiskare och annat folk att dokumentera, och sedan sakligt berätta om sina observationer, så att vi kan hjälpa berörda myndigheter. Jag vill inte att det ska bli en klagomur, utan så seriöst som möjligt, säger Peter Wållgren och föreslår att Facebook-gruppen ”Resursen fisk i hav och skärgården” är ett lämpligt forum för detta.

Peter finns själv på sociala medier som Peter Guide, om någon vill komma i kontakt med honom där.

Läs mer om gäddfiske i Fiskejournalen:

Keskitalos koloss blev finalen på en fantastisk fisketur

Världsnaturfonden WWF levererar nu en försenad julklapp till sportfiskare och andra som engagerar sig i Östersjöns öde. Med hjälp av 27,8 miljoner från Postkodlotteriet så inleder de satsningen ”Återskapa Östersjöns livskraft”.

Enligt WWF så kommer det handla om naturvårdsinsatser i världsarvet Höga Kusten i Ångermanland, Stockholms skärgård och biosfärområdet Kristianstads vattenrike i Skåne.

– Vi är otroligt glada för stödet från Postkodlotteriet och alla lottköpare. Det bidrar till vårt långsiktiga arbete med natur och miljö. I vårt nya ”drömprojekt” för Östersjön ska vi tillsammans med lokala aktörer jobba för att stärka och återställa marina livsmiljöer och minska övergödningen i grunda havsvikar. Områdena är jätteviktiga för både fisk, blåstång och ålgräs, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF.

Inom projektet finns det bland annat planer på att skapa nya vandringsvägar för fisk, liksom att återskapa våtmarker för att minska övergödningen och öka den biologiska mångfalden.

WWF fick utöver 27,8 miljoner kronor från Postkodlotteriets fond Drömprojektet till projektet ”Återskapa Östersjöns livskraft” även ta emot ett obundet basstöd på 20 miljoner kronor.

Läs mer från Östersjöns skärgård:

Synen som upprör: Massor av gäddskallar i skärgården

Ddet går mot ljusare tider och passande nog står ett rykande färskt nummer av Fiskejournalen i butikshyllorna. Här är lite av innehållet i nummer 2. 

Det är ett gott om härlig läsning i det nya numret av Fiskejournalen, framförallt för alla båtintresserade. Det är nämligen extra många sidor som handlar om båt och du får en stor modellöversikt med 30 nya fritidsbåtar på den svenska marknaden. I detta tema får du också lära dig hantera det sidoseende ekolodet samt att ta hand om din båtmotor, men hur ser framtiden ut för dessa? Vi pejlar läget!

Medarbetaren Markus Teilus följer med en riktig pimpelexpert ut och lär sig jaga storabborre. John Kärki tar oss med på havsöringsfiske i Stockholms skärgård och bjuder på en guide över hur fisket går till. Utöver detta kan du läsa om det populära Instant Spinnerbait, som förvandlar ditt favoritbete till ett ännu vassare dito när du är på jakt efter gädda. Öka oddsen i ditt flugfiske genom tandemflugor och så naturligtvis Prylguiden som visar upp 15 praktiska väskor till ditt fiske. I vanlig ordning får du Sanna fiskehistorier, de senaste sportfiskenyheterna samt mycket mer härlig fiskeläsning, bara en sådan sak som hur du tar bättre fiskebilder med din mobilkamera.

Psssst..! Om du vill ha tidningen billigare, före alla andra och direkt hem i brevlådan, surfa in här!

Antalet skarvar ska minskas i sjön Roxen i Östergötland för att rädda rovfisken i sjön. Det ska ske genom jakt och att ägg förstörs.

Östgöta Correspondenten skriver i sin pappersupplaga att länsstyrelsen beviljat skyddsjakt på 1 000 skarvar. Dessutom får 3 500 ägg förstöras genom så kallad prickning eller oljering.
Roxens fiskevårdsområdesförening ser att skarven gått hårt åt norsen och att det i sin tur drabbat rovfisk som gös och abborre.
– Vi har fattat det här beslutet för att skydda norsen, som är en viktig föda för övrig fisk i sjön. Det blir ett projekt under fem år, sedan ska det utvärderas. Vi tar också fram en förvaltningsplan för skarv, säger Mia Kjällander, vilthandläggare på länsstyrelsen, till Östgöta Correspondenten.

”Nationell miljökatastrof”
Föreningen Birdlife motsätter sig omfattningen på skyddsjakten i Roxen. I fiskevårdsområdesföreningen hittar man dock människor som välkomnar en minskning av skarvstammen.
– Det är väldigt glädjande. Skarven håller på att ta död på hela fisket i Roxen och längs kusten; det är en nationell miljökatastrof, säger Åke Wester i fiskevårdsområdesföreningen.
Mikael Moilanen

Älvräddarna går mot några händelserika år. Anledningen är att vattenkraften i Sverige ska omprövas – och förhoppningen är att fler fiskevatten ska få rinna fritt i framtiden.

Älvräddarnas generalsekreterare Christer Borg sjunger nu ut i podcasten Fiskekompisen, med Johan Malm och Fredrik Löwgren, där han bland annat berättar om varför dammar och kraftverk ställer till med så mycket bekymmer för våra kära fiskar. I veckans program reder de ut just vattenkraftens baksidor men också vad vi sportfiskare kan göra för att avhjälpa problemen.

Jari Toivanen från Älvräddarna berättar dessutom om ett stort fiskeläger för barn som Älvräddarna ordnat i Robertsfors. Och det blir naturligtvis lite prat om förändringarna för vattenkraften i samband med den omprövning som ska börja 2022.

Här hittar du hela avsnittet!

Läs även om denna framgång för Älvräddarna och andra sportfiskare:

Beslutet om Långforsen hyllas – hopp om trendbrott

Arrangörerna för en fisketävling i Hassela har hamnat i skottgluggen. Det handlar om en angeltävling, där det gäller att dra upp och avliva så många gäddor som möjligt under fyra timmar.

”Rena rama slakten”. ”Hur kan detta få fortgå år efter år”. Det är några av kommentarerna som dykt upp på sociala medier med anledning av den traditionella angeldonstävlingen på Hasselasjön 21 mars. Enligt inbjudan så är förstapriset 40 000 kronor, om målsättningen 200 lag uppnås. Varje lag får använda 15 angeldon, och de med högsta sammanlagda vikten gädda vinner tävlingen.

Lokala sportfiskare har försökt att stoppa tävlingen tidigare år, eller åtminstone försökt få arrangörerna att ändra reglerna, men utan att lyckas. Vissa menar dels att det vore bättre att använda spö i stället för angeldon, och att eventuella gäddor kan mätas innan de släpps tillbaka istället för att avlivas, om det nu är ett resultat som ska fram.

– Det här är omodernt och oacceptabelt. Jag har försökt lyfta frågan i mina forum, eftersom jag fördömer den här typen av tävlingar. Det sänder helt fel signaler, eftersom det på många ställen arbetas intensivt för att stärka och skydda gäddbestånd, säger Jessica Dolk som bor i Hudiksvall och är anställd av Sportfiskarna.

Arrangörer av tävlingen är Hassela IF tillsammans med Hassela Fiskevårdsområde.

Frågan är hur ett fiskevårdsområde kan tillåta den här typen av tävling efter rovfisk, och hur det påverkar artsammansättningen i sjön? Fiskejournalen har fått tag på en av de involverade, som dock vill vara anonym i media.

– Svaret är att det bara är en väldigt liten del av gäddbeståndet som dras upp, det brukar handla om ungefär 60 gäddor. Hasselasjön är stor, och den här tävlingen påverkar inte negativt alls. Jag har bara hört ett fåtal som klagat på tävlingen, de allra flesta är positiva, säger personen.

Vad händer med fångsten efter tävlingens slut?

– Det finns en ställning som fisken hängs upp på. Sedan får folk ta hem dem för att äta, eller göra foder till djur.

Varför kan deltagarna inte använda exempelvis mätbräda, och sedan släppa tillbaka fisken?

– Vi har haft den diskussionen, men jag förstår inte riktigt hur det skulle vara praktiskt möjligt. Vi skulle behöva ha massor av kontrollanter ute på isen, eftersom det skulle finnas en risk att folk fuskade med måtten.

Förstår du att sportfiskare kan bli upprörda över den här typen av tävlingar, som enbart går ut på att döda rovfiskar?

– Njae, inte med tanke på hur liten volym av sjön det handlar om. Det finns inte mindre med gäddor här nu än för 10 år sedan, och dessutom satsats det hårt för att utveckla gösfisket i sjön. Även om gäddorna inte tar så mycket gös, så har det nog ändå varit bra för gösen att ha den här tävlingen.

Så du tror inte att reglerna kommer att ändras?

– Jag har som sagt svårt att se hur det skulle gå till.

Läs även om detta:

Synen som upprör: Massor av gäddskallar i skärgården

Bottnarna i Viskan ruvar på stora mängder föroreningar, nu får Borås Stad närmare 14 miljoner från staten för att kunna förbereda arbetet med att städa upp gifterna. 

Totalt rör det sig om runt 240 000 kubikmeter förorenade bottnar i Viskan, som under 1900-talet fick ta emot stora mängder föroreningar i form av krom, zink, koppar, bly, kvicksilver, dioxiner, DDT/DDE med mera. Av bara krom och kvicksilver beräknar man att det rör sig om 30 ton respektive 250 kilo.

Men en framtida sanering av Viskan börjar komma allt närmare, och nu har det alltså tillförts mer pengar för att utreda hur vattendraget ska saneras. Förutom åfåran uppges Guttasjön och Rydboholmsdammarna vara värst drabbat. Efter utredningarna är nästa steg att städa upp och återskapa en god miljö för fiskar och bottenlevande djur nedströms Borås, men det är oklart när saneringen  kan inledas.

– Det känns positivt att vi nu kan påbörja det här. Saneringen av Viskans bottensediment är ett viktigt arbete som vi är politiskt eniga om, säger kommunalrådet Niklas Arvidsson (KD) på Borås Stads hemsida.

Utöver 14 miljoner från Länsstyrelsen Västra Götaland och Naturvårdsverket bidrar Borås Stad med 5 miljoner samt fem privata företag med totalt 1,5 miljoner.

Den i sportfiskekretsar välkände Jörgen Larsson slår till med två vinterabborrar över drömgränsen. En välbeprövad och 30 år gammal metod har visat sig effektiv i det kalla vattnet.
Isarna har lyst med sin frånvaro i stora delar av landet, inte minst i de södra delarna där Jörgen främst bedriver sitt abborrfiske. Båtsäsongen kickades igång tidigare än vanligt och det har duggat tätt kring fiskepassen. Varje fall för Jörgen. Hela två abborrar över tvåkilosgränsen har Jörgen hittills lyckats landa.

För cirka trettio år sedan dominerade just den metoden abborrfisket i södra Sverige, berättar Jörgen för Fiskejournalen.

– Första fiskepasset var lite småsegt och skulle man räkna antalet fiskar så var det inte mycket att skryta med, men så fick jag en kilofisk följt av ståtlig abborre på 1,6 kilo. Strax därefter lyckades jag överlista en riktig praktfisk på 50 centimeter och prick två kilo. Fisken bet över en niocentimeters Hypo Teez-jigg.
Några dagar senare hände det igen. Med hjälp av en långsamt fiskad mörkröd jigg apterad på ett Pater Noster-tackel kunde jag lura ytterligare en storabborre, en fisk på 49,5 centimeter och 2,04 kilo. Tacklingen har jag hämtat från metet. För cirka trettio år sedan dominerade just den metoden abborrfisket i södra Sverige, berättar Jörgen för Fiskejournalen.

En Pater Noster-riggad Ring Teez CT i färgen Sangria plockade Jörgens andra tvåkilosfisk. Snacka om bra start på fiskeåret 2020.

Fiskejournalen gratulerar Jörgen till de fina fiskarna och rekommenderar er läsare att prova på Pater Noster-metoden.

Den unika Gullspångslaxen i Vänern har blivit en nationell angelägenhet, inte minst på grund av att den är akut hotad. Nu kommer det skräcksiffror som visar att den bara har kvar 1/13-del av sina ursprungliga lekområden.

Det är Sportfiskarna som slår larm om situationen för både laxen och öringen, där de tillsammans med företaget Norconsult inventerat och beräknat ursprunglig och nuvarande uppväxtareal för Gullspångslax och Gullspångsöring i Gullspångsälven, Letälven, Svartälven och Timsälven.

Resultatet blev alltså dystert.

Inventeringen visar att det bara finns 1/13-del kvar av ursprungliga 65,5 hektar uppväxtområden för lax och öring i de fyra vattendragen, och att laxstammens lekbestånd nu är nere på mycket låga nivåer.

Sportfiskarna konstaterar: ”Stora delar av de ursprungliga uppväxtområdena, 42 hektar, som ej är tillgängliga längre är numera indämda uppströms de åtta vattenkraftverken i området. Resterande del utgörs av spillfåror vid kraftverken eller av sträckor som på något sätt försvunnit i anslutning till kraftverksutbyggnaderna. Spillfårorna utgör generellt fina uppväxtmiljöer för lax och öring men tyvärr får de för lite vatten”.

– Vi fick även värdefull information om hur det ser ut i en vanligtvis indämd sträcka då dammen vid Karåsens kraftverk i Svartälven sänktes av under 2018. Sträckan visade sig vara kraftigt rensad, troligtvis på grund av historisk timmerflottning, men där stora delar av det bortrensade materialet ligger kvar utmed kanterna. Bottensubstratet var dessutom renspolat och fint med väldigt lite finsediment vilket tyder på att genomströmningen i dammen är god. Det här visar att uppfattningen om att det bara blir lerpölar om man sänker av dammar i de flesta fall är felaktig, konstaterar Jonathan Bark, projektledare för fiskevård på Region Väst.

Gullspångsälven ligger tidigt i den nationella planen för vattenkraft med start år 2023, och ett givet önskemål från Sportfiskarnas sida är fria vandringsvägar förbi kraftverken och att mer vatten kan släppas i spillfåror.

Läs mer om inventeringen här!

Här nedan kan du läsa om energibolag som satsar på miljön:

Satsar på fiskevård – nu kan de vinna Miljömålspriset 2020

Sverige är ett märkligt land på många sätt, demokrati och lika rätt till ”allt” i vardagen är en ledstjärna. Nu har vi fått Girjasdomen. Var finns demokratin och det sunda förnuftet i den, frågar sig debattören Sivert Öderyd.

Hur kan denna urminneshävd som skapades under ”urminnes” förutsättningar för det samiska folket, som allihop levde med och enbart av renskötsel, nu ha kommit att gälla för ca 10 procent av samerna. Endast för registrerade renskötselföretag, där de stora flertalet har inkomster av ett vanligt Svenssonjobb i gruvor, turism eller annan näring, sida vid sida med övriga svenskar.

Nämnas kan att en ordförande i en av våra samebyar är vd i ett företag med 30-40 anställda som i flera år haft uppdrag åt två av våra största gruvföretag, absolut inget fel i det. Felet är att man bland annat under dom premisserna inte jämställs med övriga svenskar i alla lägen, och kommer troligtvis likt många andra förvärvsarbetande renskötare att åtnjuta Girjasdomen.

Lukrativt turismföretagande

Girjas med 32 renskötselföretag äger också Girjas Adventure som säljer upplevelser i fjällvärlden med bland annat ripjakt. I och med detta vaknar en farhåga att ett lukrativt turismföretagande i kraft av domen kommer att inbjuda till en lavinartad ökning av ett lättare sätt till inkomster utanför renskötseln, som dock får stå för rättigheterna.

Denna svenska affärsverksamhet ingick knappast i överenskommelsen av urminnes hävd. Ökad lukrativ affärsverksamhet skapar  i så fall motsättningar i inlandet om övriga blir lidande på grund av domen.

Var finns det demokratiska i att ca 4 600 personer som äger renar och 2 500 av dessa som har ”betydande” inkomst av renskötsel i hela landet (uppgift från Samediggi) kan få förvaltningsrätten för jakt och fiske på över 30 procent av landets yta, när det här är klart? Hur kan släktskapen i det samiska folket raserats och delat upp människor i olika värde, när levebrödet för allihop till största delen intjänas genom vanliga yrken utanför renskötseln?

Att arbeta med renar har en suverän status, vilket inte heller är tidsenligt demokratiskt, en renskötare kan bli turistföretagare, bonde eller gruvarbetare men dessa kan inte bli renskötare.

Vi umgås och träffas i andra sammanhag

Här bor vi alla i samma villakvarter, samma trappuppgångar, har barnen i samma skolor, ägnar oss åt samma aktiviteter, fikar runt samma bord inom sjuk och åldringsvård, serviceyrken, i gruvnäringen både ovan och under jord.

Aldrig har jag hört att de som också har renskötsel vid sidan om, har blivit annorlunda bemötta i vardagen, arbetslivet eller övrigt umgänge, på annat sätt än den alldagliga osämjan och dåliga respekten folk emellan, i allmänhet.

Nu har plötsligt goda grannar hamnat i en situation, där domen ger den ene rätt att förbjuda de vardagligt bekanta, att exempelvis pimpla utanför sin stuga ovan odlingsgränsen som de ägt i flera generationer. Något som till och med kan komma att gälla familjemedlemmar till renskötare, som arbetar utanför renskötseln, alla med livslånga förankringar i området.

Oskäligt vingklippta

Är det vettigt att folk här uppe, som hela livet arbetat inom bland annat ovan nämnda yrken för samhällets bästa, skapat ett friluftsliv som man kan njuta av, efter tio mån om året på 1200-1500 meters djup i dieselavgaser, eller slitet i en underbemannad vård- skolsituation, i dagbrottets dammiga miljö, blir oskäligt vingklippta av Girjasdomen?

Det är skamligt att okunniga människor fått till sig en felaktig exotisk bild av dagens moderna renskötsel, där motoriserade tekniska hjälpmedel underlättar vardagen likt övriga samhället, utan flödande miljötänk på fjällhedarna, för att få det så lönsamt och lättsamt som möjligt.

Att sedan tala om att domen är för att i grund skapa matro för renarna är märkligt. Mat finns överallt på barmark på dessa enorma ytor uppe till fjälls. Att till fots, alls komma i närheten av skygga lättfotade renar är en bedrift och försumbar i störningshänseende. Antalet människor i förhållande till ytorna är mikroskopiska i störningssammanhang.

De fredade områdena har under flera års tid ständigt utökats både på barmark och snö, på renskötarnas begäran, till gagn för näringen. Märkligt är att samma renar söker sig till, och kan samsas med alla ”svenskar”  vintertid, för att äta sig mätta när betet är som svårast att nå och behövs allra mest, detta på alla hedar runt om och inom alla samhällen och byar, i hela länet, med all sorts trafik, skoterkörning och andra störningar dygnet runt, till och med runt Luleå – Boden med all flygtrafik över huvudet. Intressant att se om nya näringar utanför renskötseln medför mindre känslighet för störningar ovan odlingsgränsen.

Sympatier från oinsatta

Att rovdjursstammarna är mindre inne i nationalparkerna än utanför är länge känt. Domen lär knappast stärka stammarna, då Svenssons närvaro troligtvis kommer att ytterligare minskas till nationalparksnivå. (Girjasområdet för fiske är redan stoppat för Gällivarekortet). Renföretagandet verkar röra upp sympatier likt vargfrågan, hos människor som inte är berörda. Tråkiga och otidsenliga motsättningar trappas upp av domen, vilket ingen är betjänt av.

Det är verkligen beklagansvärt och en källa till folkligt uppror att: Högsta domstolen göder aktivt människors synsätt för olika människovärde inom rikets gränser år 2020. Idag, då tal om lika värde oavsett kön, ursprung, hudfärg, ekonomisk status, etnisk tillhörighet är en av de viktigaste samhällsfrågorna att ständigt rättfärdiga.

Håll vad ni lovat

De stora vinnarna och de partier som offentligt ifrågasatt det underliga svenska synsättet på människors lika värde i rättigheten och möjligheten att utöva lika arbete i vardagen, invandrarpolitiken och brottsbekämpningen lär binda massvis med väljare till sina led i inlandskommunerna. En tragisk segregation har blivit väckt och fått nytt otidsenligt bränsle, med stöd till och med av HD.

Det positiva som jag hoppas i nuläget, är att Girjas håller vad dom lovat gentemot ortsbefolkning i första hand och övriga medborgare och får bort det oseriösa utländska intrånget i fjällvärlden som affärar med jakt och fiskeresor med ökande antal, vilket staten i dagsläget inte klarade av.

Är vi inte svenskar allihop som är mantalsskrivna inom rikets gränser och ska ha samma rättigheter och skyldigheter? I och med detta kommer dessa ca 2 500 företagare att ha en exklusiv rätt på 30 procent av vårt land. Dessa har en svår tid framför sig, for att lära sig att förhålla sig till övriga 90 procent samer samt till övriga tiotusental medborgare som berörs av domen i sin vardag.

Vi kan trots allt inte bortse ifrån att det är endast 32 ekonomiska företag som processat fram domen som skapat åtskillnad mot både nära och kära. Hoppas att 40-års god sämja, i motionsspåren för mig och övriga Kullebor med hundar på Mellanbyns marker ihop med deras renar fortsätter ograverat. Plats finns för oss alla!

Sivert Öderyd

Koskullskulie

Det är inte bara turismen på de svenska skidorterna som påverkas av snöfattiga vintrar. Även intilliggande vattendrag och dess fiskbestånd kan få betala ett pris när det måste tillverkas konstsnö.

I princip alla stora skidanläggningar i Sverige är beroende av att producera konstsnö i dag, vilket kräver stora mängder vatten. Prognosen är att behovet fortsätter att växa om snösäsongerna blir kortare, och då riskerar alltså livet i vattendragen att påverkas.

En av riskerna är att det skulle kunna bli bottenfruset, om stora mängder plötsligt försvinner när vattenflödet är lågt under vintern. Detta skulle kunna slå ut exempelvis öringrom, som är beroende att få syre av strömmande vattnet.

I Åre stoppades Länsstyrelsen företaget Ski Star från att ta ut vatten från Åre-älven när flödet var som lägst, i mark och miljööverdomstolen 2016.

– I takt med mer och mer konstiga vintrar och mer och mer snöläggning blir problemet större. Framförallt för väldigt små vattendrag. Det har byggts väldigt mycket vattenkraftverk här redan och då försvinner forsarna och blir torrlagda. Det vi har kvar det måste vi spara, säger Ingemar Näslund, fiskbiolog på länsstyrelsen i Jämtland.

Här ser du ett inslag som Sveriges Radio gjort med honom kring konstsnön.

Läs om hur milda vintrar påverkar pimpelfisket:

Sent besked från Arvika: Pimpel-SM måste flytta