Fiskejournalen har tidigare berättat att Göteborg har stora problem med sitt vatten. Men det görs viktiga insatser för att höja statusen, inte minst till gagn för fiskarna.

Göteborg vatten lever inte upp till EU:s vattendirektiv eller svensk lagstiftning. Varken stadens sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten håller måttet, enligt en rapport från kommunens egen miljöförvaltning som offentliggjordes tidigare i år. En del av problemen bottnar i miljöskulder som kommit till genom verksamheter i Göteborg under 1900-talet, och miljöförvaltningen har vädjat till politikerna att de ska besluta om en övergripande åtgärdsplan.

Men vid sidan om detta har flera andra aktörer gjort verkstad i frågan, med stöd från bland annat Park- och naturförvaltningen.

Under de senaste åren har exempelvis Sportfiskarna utfört omfattande fiskevårdsarbeten inom Göteborgs kommun, utifrån den biotopkartering av 22 mindre vattendrag som de gjorde mellan 2013 och 2017.

– Precis som i de flesta stadsmiljöer har vattendragen i Göteborg behandlats styvmoderligt och åtgärdsbehoven är mycket stora, säger Sportfiskarnas biolog Jonathan Bark.

Arbetets fokus har legat på mindre vattendrag i kommunen. Åtgärderna under 2018 har varit bland annat restaurering av lek- och uppväxtområden, utrivning av vandringshinder, kalkning av sjöar och våtmarker, tillsyn av bäckar och elfisken. Bland annat har nio vattendrag och totalt 17 lokaler elfiskats. Havsöringen har varit i fokus för många av åtgärderna, men många andra arter har gynnats, rapporterar Sportfiskarna på sin hemsida.

Även Fiskevårdsnätverket i Göteborg har hyllats för sina insatser, och fick exempelvis ta emot Naturskyddsföreningen Göteborgs Kaprifol-pris i vintras. Kaprifolen delas ut till en person/organisation/företag som genom sin verksamhet är en förebild och dessutom gör en insats för miljön.

Läs mer om fiske i Fiskejournalen:

Kanadaröding som väger 19 kilo över svenska rekordet

Med detaljrika ekolodsbilder kan du som sportfiskare med enkelhet urskilja mjuk botten från hård, hitta intressant vegetation, fångstgivande strukturer, bytesfisk och enskilda predatorer. Här bjuder proffsen på tipsen som gör dig till en mästare på att tolka den sidoseende ekolodsbilden, MEGA SideImaging+.

MEGA Imaging+ synliggör detaljerna
Ekolodet är sportfiskarens ögon under vattenytan, med ekolodet får du som sportfiskare en klar bild över hur terrängen under båten ser ut. En god syn är lika viktig under ytan som över om du effektivt ska kunna lokalisera fisken du söker. Humminbird står idag för marknadens mest högupplösta ekolodsteknik, MEGA Imaging+. Förenklat kan man likna MEGA Imaging+ med ett par slipade glasögon som synliggör alla detaljer. Detaljerna under ytan kan vara växtlighet, ett nersjunket träd eller en spricka i bergsväggen. Nedan följer tre konkreta exempel tagna från verkligheten där tre av Humminbirds duktiga ambassadörer förklarar nyttan med MEGA Imaging+ i jakten på drömgäddan.

Humminbirds ambassadör Alexander Pollack med en vacker gädda. Fast du inte ser gäddan så lönar det sig att kasta över hårdbotten med tydliga sprickformationer. Dessa bottenstrukturer ser du enkelt med MEGA Imaging+.

Leta gäddan i bottens sprickformationer
Sportfiskaren Alexander Pollack har länge brukat modern ekolodsteknik i sitt fiske och har använt MEGA Imaging+ sen tekniken släpptes på marknaden:

Exempel 1:
– Fördelen med den högre frekvensen, så kallad MEGA Imaging+ är att den ger den mest detaljrika bilden man kan önska sig. En annan viktig fördel är att även räckvidden i den nya tekniken är avsevärt förbättrad mot tidigare versioner. MEGA Imaging+ levererar helt enkelt en heltäckande bild av världen under skrovet och jag kan enkelt se hela kastlängden på vardera sida om båten, i högsta upplösning. När det kommer till gäddfiske letar jag efter den rätta strukturen. Jag gillar att hitta bergformationer med stora sprickor där fisken kan gömma sig. På ekolodet ritas en intressant hårdbottenstruktur upp, jag kanske till och med ser ett gäng bytesfiskar uppehålla sig på området. Många gånger har jag kastat över just dessa platser och haft god utdelning utan att se röken av gäddan. Min teori säger att gäddan med fördel ligger och lurpassar på lämpligt byte bland bergskrevor och andra bottenformationer och när jiggen fladdrar förbi så stiger de och tar den, säger Alexander.

Förenklat kan man likna Humminbirds MEGA imaging+ med ett par slipade glasögon som synliggör alla detaljer.

Alexander Pollack: –Här kan man se en gädda simma förbi på högersidan, vi ser att den har nosen nedåt. Det betyder att den simmar förbi båten på höger sida och bakåt. Min kompis Oskar lade ett kast snett bakåt, sekunden senare krokade han en fin fisk på strax över 9 kilo.

Bilden visar bergformationer, lite småstenar och sandbotten där emellan.

En intressant botten enligt Alexander Pollack. Flera sköna gömställen för gäddan, bara leta vidare efter bytesfisk.

– Fördelen med den högre frekvensen, så kallad MEGA Imaging+ är att den ger den mest detaljrika bilden man kan önska sig.

Håll utkik efter braxen
Gäddflugfiskaren Niklaus Bauer har under flera år använt MEGA Imaging och har under flera tillfällen haft nytta av Humminbirds högupplösta avbild av världen under ytan. Han minns särskilt ett speciellt tillfälle, Niklaus berättar:

Båten passerar ett stim med braxen. Allt som oftast finns gäddan i närheten.

Exempel 2:
– Möjligheterna med MEGA Imaging+ är smått otroliga och många gånger har tekniken varit nyckeln till framgångsrika fiskepass. För att rycka ett exempel så minns jag hur jag en gång såg en schysst fisk någon meter ovanför ett stim med braxen på vänster sida båten. Jag markerade fisken med en waypoint och backade undan. Efter något kast nöp en nio kilo tung gädda över flugan och dagen var räddad. Jag hade garanterat missat fisken utan Humminbirds MEGA Imaging+ då braxnarna stod på en plats där de vanligtvis inte brukar stå, berättar Niklaus.

Niklaus Bauer med en ”MEGA Imaging-gädda”. Ser du gäddan över braxenstimmet?

Efter något kast nöp en nio kilo tung gädda över flugan och dagen var räddad.

Hitta rätt gäddgräs
Inom fisket är det ofta detaljerna som vänder ett bompass till en minnesvärd dag på sjön. I vissa fall kan det till och med vara en stor fördel att urskilja ”rätt” typ av växtlighet från annan. En sportfiskare som har koll på detaljerna är Humminbirds ambassadör Mathias Holgersson. Mathias är en flitigt anlitad fiskeguide som på senare år blivit en av de starkaste karaktärerna i de omåttligt populära Youtube-fisketävlingarna Perch Fight och Pike Fight. Här berättar han ett anekdot från verkligheten där Humminbird MEGA Imaging+ räddat dagen.

Ovan ser du en dump från Mathias Holgerssons Humminbird Solix. Observera gräset i det markerade området. Det är just sådant gräs Mathias söker när han letar gäddan.

Exempel 3:
– För mig ger MEGA Imaging+ stora fördelar i vegetationsfisket. När jag söker gäddan bland växtlighet så finns det tre olika sorters gräs som håller mer fisk än annat. Förr i tiden letade jag gräset visuellt, med hjälp av ögonen men nu kan jag med hjälp av Humminbirds högupplösta ekolodsteknik spana efter det ultimata ”gäddgräset” direkt på skärmen. Gräset ska helst vara en blandning av hornsärv och ålnate, där trivs ofta gäddan. Ett bra exempel som fortfarande ligger färskt i minnet är en dag då vi precis gett upp hoppet. Vi fiskade av en för ögat intressant gäddvik men då vi inte sett gräs eller ens tillstymmelse till fisk på flera hundra meter så började tålamodet tryta. Jag lägger på lite gas och för att bege mig till nya fiskevatten då jag helt plötsligt ser ”rätt” gräs på sidan, kring lite hårdare botten. Jag stannar båten tvärt och lägger en handfull kast vilket direkt resulterar i tre gäddor varav en riktigt fin fisk på 109 centimeter. Utan MEGA Imaging+ hade jag aldrig stannat utan bara åkt förbi, avslöjar Mathias.

Bilden visar Mathias Holgerssons 109-centimetare. Utan MEGA Imaging+ så hade fisken aldrig fångats.

ju mer du vet om världen under båten desto kortare blir resan till drömfisken.

Tolka MEGA SideImaging rätt
Enkelt förklarat så skannar ekolodet av världen under båten i knivbladstunna skivor som en efter en läggs samman till en fullständig avbild av det som finns under båten. Efter det att bilden ritats upp på din skärm kan du förstora detaljerna med zoomfunktionen eller markera GPS-positionen för intressanta element på ekolodsbilden – allt från enskilda individer till intressanta strukturer. Att ha möjligheten att använda sig av de högupplösta ekolodsbilderna som Humminbird-skärmarna målar upp är en fantastisk fördel inom de flesta sportfisketekniker men det gäller att kunna urskilja vad som är vad på skärmen och hur man läser av bilden. Nedan finner du en liten guide över hur man tolkar MEGA SideImaging.

A: (Båtposition) Båtens position visas alltid längst upp på skärmen och nedan visas en historisk bild av det som passerats. B: (Bottenprofil) Visar djupet och botten direkt nedanför båten. C: (Vattenpelare) Det mörka området utgör vattenpelaren mellan båten och botten. D: (Liggande träd) med stubbe Här ser du en stor stubbe och ett liggande träd som lutar. Det såt en hel del bytesfisk mellan grenarna. E: (Djupare terräng) Det mörka området indikerar att botten är djupare och mjukare än de ljusa partierna runt om. F: (Kortare tråd) och stubbar Objekt som är placerade direkt under båten avbildas som en mörkare skugga över bilden. En kort skugga innebär ett kort föremål och vise versa. G: (Lutande träd) Ett liggande träd med svag lutning upp mot ytan. Skuggan som drar sig bort från trädet avslöjar trädets lutningsvinkel.

Videon här nedan visar samma beskrivning som ovan fast i rörliga bilder – häng med under ytan med MEGA Imaging+!

Nu när du vet vilka fördelar MEGA Imaging+ har för fisket samt hur du tolkar ekolodsbilden korrekt, finns det bara en sak kvar att göra. Ut och träna i ditt eget vatten. Det är först när du överlistar fisken själv som aha-upplevelsen kommer – ju mer du vet om världen under båten desto kortare blir resan till drömfisken.

Humminbird Helix levererar MEGA Imaging+ och finns i storlekar från fem till tolv tum.

För mer information om MEGA Imaging+ och produkterna som hanterar tekniken, besök Comstedt.se.

Långa och lake är två uppskattade fiskar som dessvärre är under stark press. ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet låter nu allmänheten beskåda och granska förslaget till den uppdaterade Rödlistan.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan den förra versionen av Rödlistan presenterades 2015. Några få fiskarter har långsamt återhämtat sig och fått bättre status, men i de flesta fall där förändringar skett så är det till det sämre, exempelvis lake, långa och havsnejonöga.

Laken bedöms minska i förekomst i sydliga mindre vatten, troligen på grund av klimatförändringar. Minskningstakten har uppgått till 20-40 procent under de senaste 24 åren, enligt förslaget till det nya innehållet. Även långan är under stark press, och där pågår en minskning av populationen, konstateras det.

Men allt handlar om ett förslag, inför den slutliga publiceringen i maj 2020. Både sportfiskare, yrkesfiskare och andra med god kännedom om fiskarter uppmuntras nu att hjälpa till med den nya rödlistan.

Syftet med förhandsvisningen av de preliminära bedömningarna är att ge möjligheter för personer, som eventuellt har kompletterande data eller kunskaper, att bidra med underlag. Så spana in förslaget till den nya rödlistan – och kolla om du själv kan bidra med information kring de fiskarter som finns upptagna där.

Läs mer om fiske i Fiskejournalen:

Pussa och Bonka – tema på fisketräff i Gimdalen

Här är bilden som får larmet bland laxälskare och andra fiskvänner att gå igen. Det mesta talar nu för att årets första puckellax har passerat kameran vid Hertingforsen i Ätran.

Puckellaxen är listad som främmande i Sverige och kan utgöra ett hot mot de inhemska laxfiskarna. Fiskeprofilen Hans Schibli har nu rapporterat om årets första möjliga fynd av puckellax i Ätran, och även biologen Ingemar Alenäs uppmärksammar händelsen från söndagen 7 juli på sin blogg.

”Alla puckellaxar bör avlivas och rapporteras till myndigheterna. Vi får hoppas att de inte får fäste i Ätran och andra västkuståar”, skriver Ingemar Alenäs.

Troligtvis är det puckellax från 2017 års uppvandring som återvänder. Puckellaxen har en strikt två-årscykel. Det tar två år från lek till dess avkomman återkommer till lekplatserna. Efter leken dör fiskarna.

Enligt forskarna är det omöjligt att utrota puckellaxen. Istället inriktas åtgärderna på att begränsa fiskens möjligheter att etablera sig och sprida sig vidare. SLU Aqua har på uppdrag av Havs- och Vattenmyndigheten gjort en riskbedömning med förslag på åtgärder för att begränsa artens spridning. Det konstateras att allra effektivast – men också dyrast – vore att bygga fällor och fånga uppvandrande fiskar. Fiskejournalen följer utvecklingen kring puckellaxens etablering i Sverige, och uppmuntrar alla att skicka in eventuella observationer till oss.

Läs om SLU:s slutsatser här:

Läs även om detta:

Fiskare uppmuntras hjälpa till med den nya rödlistan

Makrillen hugger nu bra längs västkusten och smakar dessutom ljuvligt på tallriken. Men vet du hur man får bort de retfulla benen? Om inte så kommer hjälpen här!

I filmen visar Christian Jeppsson hur du snabbt och enkelt förvandlar en sprattlande fisk till benfria filéer. Något som i hög grad lär öka både smaken och stämningen runt matbordet.
Så vässa kniven och håll middagen benfri!

Brukar du ha svårt att få makrillen att hugga?
Ingen fara – här kommer tips från flera experter.

Hans Hällman

Pontus Håkansson var vaken över ett dygn i sträck i väntan på att storgäddan skulle piggna till. Och den högg till slut – efter att Pontus pendlat mellan hopp och förtvivlan.

De ljusa sommarnätterna inbjuder till extra långa fiskepass, och det är såklart antalet timmar med betet i vattnet som ofta är avgörande. Pontus Håkansson fick vänta ända till morgonen innan gäddan på 13 900 gram gjorde honom sällskap på sjön. Trägen vinner med andra ord, och han berättar själv hur det lyckade fiskafänget gick till:

– Jag hade planerat att köra ett nattpass en längre tid, och till slut fick jag tid till att köra ett. Kom ut på sjön vid 6–7 tiden på kvällen och det tog inte lång stund innan jag hade första fisken i båten. Lyckades få upp ett gäng mindre fiskar, men sedan blev det lite segare och under natten blev det glest med fisk. Men på morgonen vid 4–5 så kom fisket igång och jag hade lite race på tomic 7 Tum. Bestämde mig för att byta sida av sjön och körde över på ställen jag aldrig kört på förut.

Vid den tidpunkten började Pontus bli ganska trött eftersom han varit vaken i över 24 timmar, och tanken på att plocka ihop grejerna och avbryta fisket började komma.

–  Men jag körde på en stund till, och det var då det högg på ytterspöt på just en tomic 7tum. Kände direkt att fisken var riktigt bra och började försöka få in henne till båten, men med 100 fot kvar då blir det ett litet knyck och fisken är borta. Blev väldigt uppgiven och ett spö fick smaka reling, men som tur var bestämde jag mig för att vända om och åka över samma ställe igen. Då hugger det igen, på andra ytterspöt på en tomic 6 tum i papegojfärgen. Efter en ganska kort men ångestfylld fight så kunde jag håva henne och väga/mäta och ta ett par snabba bilder. Efter att ha släppt tillbaka henne blev jag sittande på golvet i båten ett bra tag.

Fisken vägde alltså 13,9 kilo och var 124 centimeter lång. Och det var såklart inga problem för Pontus att hålla sig vaken en stund till efter det …

Läs om fler stora fiskar:

Kanadaröding som väger 19 kilo över svenska rekordet

Fiskejournalen är förtjust i varianter av den populära sportfisken abborren. Ibland svart som natten, och ibland ljus som dagen. Som exempelvis detta exemplar som fångades av Nikolas Nilsson Gårdemark.

Med jämna mellanrum dyker det upp bilder på både ”guldabborrar” och ”albinoborrar”. Fisken som Nikolas Nilsson Gårdemark fångade är bland de ljusaste vi skådat, och oavsett om det i detta fall handlar om en anpassning till miljön eller pigmentförändringar så är den såklart värd att uppmärksamma.

Här berättar han själv om abborren som lyste upp tillvaron:

– Länge hade jag och min vän Mikael pratat om att åka ut på tur i en sjö som ligger bara ett stenkast från där jag växt upp. Solen tittade fram och gradantalet kröp upp sakteligen efter några kallare dagar. Vi slog slag i saken och lastade båten försedd med elmotor. Det hade blåst kraftigt från väst hela veckan och gjorde så även när vi var ute. På östra sidan av sjön hade de släppt på vatten från verket, varpå vågorna från vinden bröt mot strömmarna från inloppet. Vi gjorde flertalet försök att ankra fastän det ”blåste sjö”. Vi fick mycket fisk men de något större pjäserna lyste med sin frånvaro. Gäddorna och småabborrarna hade livets tid i det grumliga vattnet. Efter 20-talet mindre individer small det till i min jigg. Till ytan drog jag till min stora förvåning upp en nästan vit/limegrön och i solen alldeles lysande fisk. Håven, som inte hade behövt jobba särskilt frekvent, togs fram och döm av vår förvåning när det var en abborre som efter lite tumult håvades.

Abborren som Nikolas fick var dryga halvkilot tung, och en fascinerande syn för ögat. Tidigare har han fångat och fotat abborrar stora som små, i såväl insjö som bräckt kustvatten, men aldrig tidigare har han fått en sådan besynnerlig variant av vår mesta sportfisk. Grattis till en sällsynt fångst, säger vi!

Skicka gärna in bilder och berättelser om era udda fiskar till oss på redaktionen!

Läs även om den här abborren:

Huggvilliga abborren ”Fläcken” har fångats nio gånger

Fjärsingen är nu på hugget och många rapporterar om rikliga fångster. Men långt ifrån alla uppskattar den vackra fisken. Skälet är enkelt – den är nämligen giftig! Men är man försiktig kan den både tas ombord och följa med hem till stekpannan. Här bjuder Alexander Oriz på sina bästa tips på hur du fångar och filéar västkustens giftigaste fisk!

Fjärsingen är en utmärkt sportfisk som hör sommaren till. Då kommer den nämligen in på grundare vatten för att äta efter en vinter i djuphavets mörker. Vanligtvis fångas den från båt och då som bifångst vid makrillfiske. Fjärsingen är sällan selektiv och hugger gladeligen på både pilk och upphängare. Även bottenmete kan vara effektiv, inte minst för de större exemplaren. Då brukar en sill- eller makrillfilé vara ett säkert agn.

Pilkar på omkring 200 gram och rosafärgade fjäderhäcklor brukar ge bra med fångst. Foto: Alexander Oriz

Fjärsingen förekommer på flera djup och bottnar, men enligt Alexander – som arbetar som turbåtsguide på Tunaclipper – finns det platser som är särskilt heta.

”När vi riktar fisket efter fjärsing är det främst grundtoppar som gäller, där hårdbotten övergår till sandbotten”

– När vi riktar fisket efter fjärsing är det främst grundtoppar som gäller, där hårdbotten övergår till sandbotten. Men även ren mjukbotten kan fungera. Där ligger fjärsingen ofta nergrävd och då fungerar bottenmete bäst, berättar han.
Eftersom fjärsingen är relativt liten blir fiskeupplevelsen större med lätt utrustning. Alexander föreslår att man satsar på en havsfiskeutrustning på omkring 20 lbs. Då kan man även landa större arter.
– Vi fiskar normalt med ett lättare båtspö, pilk och fjäderhäcklor, alltså samma utrustning som vi använder till makrillfiske.

Foto: Alexander Oriz

Många som fångar en fjärsing för första gången vill helst inte ta in den över relingen. Det kan Alexander förstå. Giftet är starkt och smärtsamt, och kräver ibland läkarvård. Men om fjärsingen hanteras försiktigt kan den avkrokas säkert, och på de riktade turerna följer de flesta fiskarna med hem.
– Jag tycker det är synd att fjärsingen har så dåligt rykte. Den smakar fantastiskt gott och med rätt utrustning kan den tas omhand både snabbt och smidigt. Vi använder en brädbit med en krok som vi hänger på relingen. Därefter lägger vi fjärsingen på brädan och avlivar den snabbt med ett slag i huvudet. Sen är det lätt att kroka av med hjälp av en längre tång eller genom ett fast grepp om underkäken med tumme och pekfinger. Men akta er för både ryggfenan och gällocken – giftet är verksamt även när fisken är död!

”akta er för både ryggfenan och gällocken – giftet är verksamt även när fisken är död!”

Foto: Alexander Oriz

Alexander föreslår att rensningen görs med ett par kraftiga gummihandskar.
– Fisken kan gärna hållas med samma grepp om underkäken som vid avkrokningen. Skär ett snitt under bröstfenan och följ filéen längs ryggraden ända ner till stjärtfenan. Vänd därefter fisken och gör samma sak på den andra sidan. Då får du snabbt två fina filéer som kan stekas med eller utan skinn. Eller varför inte testa en fiskgratäng på fjärsing? Det smakar fantastiskt, avslutar Alexander.

6

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

Vi tackar för tipsen och hoppas att de bidrar till fler – och säkrare – fjärsingfångster!

Läs mer om Fladenbåtarnas fjärsingturer här.

Fakta: Fjärsing (Trachinus draco)
Fjärsing förekommer längs den svenska västkusten ända ner till Öresund. Fiskens kropp är långsmal och vanligen några decimeter lång. Huden är färgrikt tecknad och skimrande i grönt, gult och svart. På ryggen och gällocken har fjärsingen taggar som kan injicera gift vid sting. Av ryggens två fenor är det den främre som är giftig.

Foto: Alexander Oriz

Fjärsingen attackerar inte utan sticker endast i självförsvar. Arten kommer in mot kusten på våren och kan simma in grunt under sommaren. Badare kan sticka sig, men betydligt vanligare är att sting drabbar fiskare under rensning av garn eller avkrokning.

Stingen är smärtsamma och ger ofta svullnad, domningar, känselbortfall och missfärgningar av huden. Även illamående, huvudvärk, yrsel, frossa, svettningar och kramper kan förekomma.
Stinget är normalt inte livshotande, men en bakteriell infektion kan tillkomma lokalt och komplicera förloppet.
Angripen kroppsdel bör omedelbart sänkas ner i hett vatten, som överstiger 40 grader. Då inaktiveras toxinet, som annars kan verka i uppemot 48 timmar. Uppvärmningen bör pågå i minst 30 minuter, fram tills varaktig smärtlindring har uppnåtts. Rester av eventuell gifttagg bör avlägsnas.
Om effektiv smärtlindring inte uppnås, eller om det finns tecken på infektion, bör läkare tillkallas.
Läs mer om behandling av sting här.

Hans Hällman

I slutet av november presenteras vinnarna av utmärkelsen Ullbaggen i Åre. I hård konkurrens med ett 60-tal bidrag har nu 15 inspirerande projekt gått vidare i den nationella tävlingen, och bland dem återfinns tre spännande fiskprojekt.

– Det har varit en tuff konkurrens och vi är otroligt stolta över de bidrag som har gått vidare. Det finns så många bra satsningar i våra lands- och kustbygder och nu lyfter vi fram de här fantastiska exemplen från hela landet, säger Maria Gustafsson, verksamhetsledare för Landsbygdsnätverket och tillika juryordförande, i ett pressmeddelande.

De tre fiskrelaterade projekten som nominerats är följande:

1) Projektet Fjordguiderna i Stenungssunds kommun. Syftet med projektet Fjordguiderna är bland annat att få igång verksamhet kring fiske och besöksnäring samt förlänga turistsäsongen på västkusten. Projektet har bildat en guidepool med tio sportfiskeguider som genom satsningen ökar sin kompetens om och förbättrar kvaliteten på sina guidningar. Genom samarbeten med restauranger i området gör att gästen kan ta med sin fångst till restaurangen och få den tillagad.

2) Projektet Överlevnad och rekonditionering av torsk i Karlshamn. Målet med projektet är att undersöka om det att istället för att slänga tillbaka undermålig torsk i havet går att få fisken att överleva och växa under kontrollerade former. Projektet bidrar till en hållbar utveckling av det småskaliga kustnära yrkesfisket och de försök som gjorts under 2018 visar att torskarna ökar i längd, vikt och kondition.

3) Projektet Fiskodling med växthus på Gotland. Idén till projektet Fiskodling med växthus kom när några lantbrukare på Gotland ville komplettera sina lantbruksföretag med någon annan verksamhet. Det fanns dessutom lediga byggnader på många gårdar. När projektet startade saknades landbaserad fiskodling på Gotland men det stora intresset för projektet har gjort att fler odlingar planeras på ön.

Lycka till, önskar vi samtliga dessa projekt!

Läs mer på Landsbygdsnätverkets hemsida!

Missa inte Fiskejournalens tips:

Makrillfilé på nolltid!

Ett orimligt slag mot båtlivet, eller en befogad åtgärd för miljöns bästa? Åsikterna lär gå isär när det gäller förslaget om att fritidsbåtar ska beskattas.

Det är forskaren Per Moksnes vid Göteborgs universitets som lanserar tanken om en ny båtskatt, med anledning av en färsk rapport från Havsmiljöinstitutet.

Där konstateras att fritidsbåtar är dåliga för miljön vid de svenska kusterna. Studier i Östersjön visar att bottenväxtligheten minskar dramatiskt när båtplatserna breder ut sig, och att antalet småbåtsbryggor ökar med 1 700 om året.

– Vi har ju räknat från flygfoton och kommit fram till att det finns ungefär 110 000 bryggor som täcker 200 mil sjöbotten. De flesta ligger i skyddade grunda vikar som har höga naturvärden. De ligger helt fel egentligen, säger forskaren Per Moksnes till SVT.

– Vi har räknat att i Sverige är 20 procent av de här viktiga bottnarna med ålgräs och annan vegetation allvarligt påverkade av båttrafik från fritidsbåtar.

Per Moksnes efterlyser en ordentlig kartläggning så att det inte byggs ännu mer i känsliga miljöer. Han vill också att det införs båtregister och båtskatt.

– Andra fordonsslag är ju registrerade och betalar skatt. Varför ska inte fritidsbåtslivet vara med och betala för de miljöskador och andra kostnader som följer med det, frågar han sig under intervjun med SVT.

Hela inslaget kan du se här!

Läs mer om vattenvård här:

Göteborgs vatten värt att vårda – viktiga insatser görs

En av våra mest älskade fiskar har nu återkommit till vår saltstänkta kust. En makrill på kroken glädjer alla och får man fler på en gång går pulsen lätt i taket. Här kommer en rad tips på hur du fångar det grönsvarta guldet under den tidiga säsongen!

Makrillfisket är i full gång och det fångas makrill ute till havs och långt in i fjordarna. Anders Nicander, Fiskejournalens havsfiskeexpert, gillar att tampas med de tidiga fiskarna.
– Det roligaste makrillfisket är ofta nu i början av säsongen när fisken går högt i vattnet och man kan se den jaga. Spana efter måsdyk. Stora samlingar av tärna och mås betyder ofta att det är makrilljakt under ytan. Ibland ser man jakterna när vattnet fullkomligt kokar av jagande makrill. Spinnfiske med klassiska havsöringdrag och flugfiske med blixtsnabbt infiskade fiskimitationer är det roligaste sättet att ta vårmakrillen.

”Ofta jagar öring och näbbgädda i samma område så chansen till roliga bifångster är goda”

Ofta jagar öring och näbbgädda i samma område så chansen till roliga bifångster är goda. Makrillen är en fisk som du med gott samvete kan behålla till mat men var noga med att snabbt bloda av den annars blir den fort dålig. Vill du ändå återutsätta fisken måste den lossas från kroken utan att du tar i den, hälsar han.

En traditionell teknik är annars att dörja makrillen. Det görs från båt och kan vara ett bra sätt att söka av stora områden. Trots att metoden är gammaldags lockar den fortfarande unga fiskare.
– Jag tycker att ränndörjning är roligast och mest effektivt så här års. En bra fart är runt tre knop och jag använder gärna 0.80 mm nylonlina med två till fyra krokar med lysslang. En ordentlig blytyngd på omkring ett kilo brukar vara lagom och efter tyngden sätter jag gärna en avslutande krok. Om man istället för lysslang vill köra naturligt bete funkar både stagg och sillstrimla bra, berättar Johnny Pettersson, som trots sin ringa ålder redan hunnit se och fånga det mesta från havet.
– Jag har fiskat sedan jag kunde stå i princip och följer med yrkesfiskarna i stort sett varje helg. Det är ett bra sätt att lära sig hur och var fisken rör sig under olika förhållanden, berättar han.
– Den gamla skrönan att fisket är bäst i sydlig vind stämmer faktiskt! Andra bra tillfällen att ge sig ut är i solnedgången, Om du fiskar i tidvatten är det oftast bäst när vattnet är på väg in, tipsar Johnny.

Johnny med en fin makrill. Foto: Johnny Pettersson

För alla som saknar båt, eller av andra skäl fördrar fast mark under fötterna, finns det goda chanser till bra fiske längs både klippor och kajer. En som inlett den landbaserade makrillsäsongen med stor framgång är Deividas Grakulskis.

”Ibland får man fisk direkt men ofta krävs det tålamod. Ge inte upp! ”

– Jag tycker man ska leta efter vindstilla platser med mycket småsill längs kanterna. Det är också bra om det är stort djup i närheten. Ibland får man fisk direkt men ofta krävs det tålamod. Ge inte upp! Jag nöter på åt alla håll. Fiskarna rör sig hela tiden så det är bra idé att hela tiden söka av området. Försök att se hur sillen rör sig. Verkar de oroliga är makrillen ofta i närheten. Kasta då i närheten och invänta hugg. Fler krokar behöver inte ge mer fisk. Min far och kompis fiskade med fem krokar senast. Jag fiskade med tre och satsade istället på ett riktigt bra drag. Har hittat ett blåsilvrigt rödingbete som heter Gomuku spoon som är riktigt bra. Det sjunker snabbt vilket är viktigt om makrillen går djupt. Den får jag ofta fisk på, hälsar han.

Just att fiska på rätt djup är ofta avgörande. Niklas Forsblad gillar också att fiska makrillen från land och lägger stor vikt vid att hitta djupet för dagen.
– Jag börjar med att söka ytligt och låter därefter min häckla sjunka medan jag sakta räknar. Efter ett par sekunders invevning kör jag nytt vevstopp med samma räkningsprocedur. Ibland får man räkna längre om inget händer. Ofta kommer hugget när häcklan ”seglar” neråt. Tänk då på att ta in fisken rätt bestämt. Då är risken mindre att den tappas eller att det blir trassel på häcklan.
Niklas avslutande tips tycker han själv är det viktigaste.

”Glöm inte att låta barnen fiska”

– Glöm inte att låta barnen fiska.  Ser man att vattnet börjar ”koka” så hjälp till att snabbt kasta ut om inte barnen klarar det själva. Låt dem veva in och känna hugget. Att se deras leenden när de får fisk är nästan obeskrivbart, avslutar han.

Foto: Niklas Forsblad

Fakta: Makrill (Scomber scombrus)
En snabbsimmande tonfisksläkting som under våren kommer in till Sveriges västkust efter att ha spenderat vintern i Atlantens och Nordsjöns djupare vatten. Hit kommer den för att leka och när vattentemperaturen är omkring 14 grader läggs rommen i ytvattnet. Efter leken stannar makrillen kvar men kan följa födan ända in i Östersjön. Under hösten återvänder den ut till djupvattnen.

Makrillen kan bli 20 år och nå en längd på omkring 70 centimeter. Det svenska sportfiskerekordet togs från en turbåt i Skagerak 1995. Den fisken vägde 3074 gram och lär bli ytterst svårslagen.
Men visst kan makrillen bli ännu större. Den största någonsin fångades 2005 av en räktrål utanför Marstrand och vägde 3.5 kilo och var 71 centimeter lång!

Hans Hällman

Jodå – satsningarna på att främja beståndet av rödingen i Vättern har gett resultat, men inte alls i tillräcklig utsträckning. Arten är fortfarande känslig, visar resultaten från det senaste provfisket.

Det är SVT som uppmärksammar situationen för Vätterns populära röding, med anledning av analyserna från provfisket i sjön. De visar dessvärre på en minskning. Visserligen uppskattas beståndet vara omkring tio gånger större än bottennoteringen för 15 år sedan, men inte alls så stort för att släppa fisket fritt. Sedan 14 år tillbaka har det funnits tre förbudszoner i Vättern för att skydda rödingen, och både länsstyrelsen och forskare tycker att de ska behållas.

Anton Halldén, som är chef för Länsstyrelsens fiskeenhet i Jönköping, är tydlig med var han står.

– Nej, det är inte aktuellt att släppa på förbudszonerna. Rödingen i Vättern är unik här i södra Sverige. Beståndet är känsligt, så jag tycker vi ska vara väldigt nöjda om vi kan behålla de reglerna vi har idag, säger Anton Halldén till SVT.

Se hela intervjun med honom här!

Läs även Fiskejournalens artikel om att 6 000 rödingar fiskades upp i Vättern på en månad:

6 000 rödingar trollades upp i Vättern under en månad

Nu har landets vassaste metare gjort upp om SM-medaljerna. Platsen för skådespelet var sjön Järvträsk i Västerbotten – och överst på prispallen hittar vi bland annat en bekanting från Jämtland.

För en tid sedan berättade Fiskejournalen om unge Arvid Einarsson från Jämtland, som var den yngste deltagaren någonsin i mormyska-VM. Arvid är inte bara en grym pimpelfiskare, utan han hanterar även andra fiskemetoder flitigt. Det bevisade han genom att plocka hem SM-guldet i Järvträsk för Äldre herrjuniorer och även i lagtävlingen.

Så här berättar han själv om sitt SM-äventyr:

– Vi kom fram till sjön och efter en stund blev det lottning och det visade sig att jag fick två platser ifrån avgränsande området mot veteransträckan. Jag började med 4-meters och det var bra metspöfiske första 15 minuterna, sedan dog det av så jag testade 6-meters men de gav bara någon ströfisk. Så jag beslutade mig för att kasta ut bottenmetet i stället. Av erfarenhet så visste jag om att det gick en kant på vårt område och att jag var tvungen att komma förbi den för och få fisk. Första kastet så nappade det på en gång och sedan var racet igång! Mycket små abborre mellan 5-20 gram och mört mellan 10-120 gram. När vi kom till invägningen så såg jag att det var rätt lika mellan mig och min kompis Felix Andersson, så då blev man lite nervös men efter han vägt in så fick jag höra att jag hade mer, och då förstod jag att jag vunnit SM.

Om lagtävlingen med Felix Andersson och Filip Taskinen berättar Arvid så här:

– Jag tacklade bara upp 4:an och efter cirka 8 minuter så hade jag gnetat ihop fyra småabborrar, och då beslöt jag mig för och köra bottenmete  istället. Även här var det en kant cirka 80 meter ut som jag var tvungen och ta mig över för och få fisk. Mycket riktigt så nappade det direkt och sedan var racet igång. Sedan kom Filip och satte sig bredvid mig och fick ett gäng abborrar och mörtar, samt att Felix hade ett bra race på bottenmete första två timmarna också! När det var ungefär 30 minuter kvar så kom Felix och satte sig bredvid mig och började fiska bottenmete, för där han stod från början hade det dött av. Jag hade börjat få igång dem riktigt när Felix kom, sedan började han att få fisk och ju tightare det blev mot slutskottet så nappade det på bra där i slutet! Vi vägde in och ganska snabbt efteråt så fick vi veta att vi skulle få kliva högst upp på pallen igen och efter en timmes väntan så var det dags för prisutdelningen och vi fick kliva längst upp på pallen! Och mitt sjätte SM-guld blev landat!

Grattis till Arvid och övriga svenska mästare, säger vi på redaktionen!

Överlägset mest fisk under de individuella tävlingarna fick dock Roger Berglund från Skellefteå, som vann herrseniorklassen på 7055 gram. Bland damseniorerna blev det dubbelseger till hemmaklubben Norsjö SFK genom Annica Jonsson och Harriet Jonsson.

Alla resultat från SM-tävlingarna i traditionellt mete hittar ni här på Norsjö SFK:s hemsida.

Passa även på att läsa reportaget om Arvid Einarsson på Fiskejournalen:

Svenske Arvid Einarsson var historisk på VM i Bulgarien

Natali Sundkvist‎ har väntat i flera år på att komma över den magiska 10-kilosgränsen. Sedan kommer det plötsligt två – på en och samma fisketur!

Drömgädda nummer 2. Foto: Lucas Enquist

Natali och kamraten Lucas Enquist fick sannerligen uppleva ett fiskafänge som de kommer att leva på länge. Så här berättar hon själv om dagen då hon satte personligt rekord två gånger:

– Det blev en fisketur man bara drömmer om. Jag har just byggt ett kastdäck till vår båt, så denna skulle testas. Vi hittar ett bra område där jag lyckades dra upp en nära meterfisk dagen innan. Kastar iväg min lilla slider, grunt. SMACK säger det efter någon meter! Det drar en bra bit direkt. Jag drar in lite, den drar igen. Det sjunger i slirbromsen. Vi tänker åt hållet att det är en jätteöring eller felkrokning. Så håller det på ett tag. När vi sedan får syn på vad som har slidern någonstans i käften blir det lite skakigt! Nytt PB är ett faktum. Vägning och mätning, 10,9 kilo och 119 centimeter! Vilken kväll! Mina tjut ekar i hela älvdalen, berättar Natali för Fiskejournalen.

Och äventyret skulle alltså fortsätta i samma stil – eller rättare sagt ännu bättre.

– Några timmar senare, efter upphämtning av ytterligare medfiskare och lite middag är vi på plats igen. Då händer det där som bara man hör talas om! Nästan samma ställe (inom 10 meter) hugger det brutalt på en liten 15-centimeters pig shad, dessutom offsetriggad. Drar genast ner i gräset men känner att något är på. Det känns mera som jag sitter i en stock och har bottennapp. Får till svar ett rejält tunggung i spöet! Upp med ankaret fort som tusan, vill inte fastna i gräset med en förmodad meterfisk! Jag drar båten till gäddan och sedan blir det liv i luckan! Rusningarna är brutala! Mera power och snabbare än sista gäddan. Nu väcks frågorna, är detta samma gädda som tagit en gång till inom loppet av några timmar? Den känna rejält tung, men så kan det ju inte vara? Som tur var lyckas vi håva rätt snabbt. Sätter mig i båten. Chockad. Skrattar, jag bara gapskrattar! I håven ligger en gädda med en skalle bred som en ladugårdsvägg! Vägning och mätning bekräftar… Nytt PB igen! 11.9 kilo och 118 centimeter (Det var en välfylld mage men denna gädda var rejält mycket bredare!)

– Vilken magisk kväll! En sådan där kväll som bara händer, once in a lifetime, konstaterar Natali.

Tack för berättelsen säger vi på Fiskejournalen, och grattis till dina två drömfiskar!

Läs om fler storgäddor:

Nattpasset gav efterlängtat morgonguld på närmare 14 kilo

Hur får man bäst ut kroken ur fingret eller en annan kroppsdel? Många har åsikter i frågan, men här är en kille som vet vad han snackar om. Aj, aj, aj, aj och aj!
Se när den galne guiden Kevin demonstrerar olika sätt att ta ur kroken på sig själv. Om ni orkar titta, så får ni svaret på vilken metod som är mest effektiv i vilken situation. Tre och en halv miljon människor har redan  kollat in den minst sagt plågsamma instruktionsvideon från Totalfisherman.com

Fiskar och deras vandringar är fascinerande. Här kommer en glad rapport från Testeboån som vi gärna uppmärksammar. Det handlar om en synnerligen hemkär öring.

Det är nämligen samma öring som vandrat upp i vattendraget för femte året i rad. Den fångades och märktes som utlekt och övervintrad i smoltfällan vid Strömsbro i maj 2016, och sedan dess har den alltså varit ån trogen. Den var då 62 centimeter lång, och när den passerade 6 juli 2019 så var den 99 centimeter lång. Den har med andra ord vuxit ordentligt både på längden och tvären.

Frågan vi ställer oss är förstås om den kommer tillbaka nästa år också, och om den då har passerat 1-metersgränsen? Vi håller tummarna för att den inte låter sig fångas!

Spana in Facebook-sidan Fiskevård i Testeboån för mer information kring denna fisk och övriga rapporter – hittills denna sommar har det stigit över 100 fiskar i ån.

Läs även om puckellaxen på västkusten:

Larmet har gått – puckellax på väg uppåt i Ätran

Harren är Härjedalens landskapsfisk – och såklart värd att vårda. Nu kommer det ett glädjebesked från Ljusnan, där det precis blivit klart med en miljonsatsning på fiskevård till gagn för både harr och annan fisk.

Projektet med att restaurera en sju kilometer strömmande sträcka av Ljusnan norr om Långå inleddes förra året. Slutförandet av projektet hamnade dock i farozonen, eftersom pengarna helt enkelt tog slut efter några veckor denna sommar.

Nu kommer dock ett glädjebesked. Länsstyrelsen i Jämtland grep in i handlingen, och sökte 1,3 miljoner till Långåfisket hos Havs- och vattenmyndigheten. Nu kommer det grönt ljus för pengarna – och projektet kan därmed slutföras.

Helge Jonsson är ordförande i fiskevårdsföreningen.

– Vi är jätteglada. Inte bara för pengarnas skull, utan även för sakkunskapen som länsstyrelsen tillför. Det är inte ofta man kan skryta om en myndighet men nu gör jag det med gott samvete, säger Helge Jonsson till Mittmedia.

Hittills har projektet kostat drygt 900 000 kronor, finansierat via förra årets bygdemedel, fiskekortsförsäljning och medel som länsstyrelsen sköt till 2018, en halv miljon kronor, skriver Mittmedia.

Läs fler nyheter på Fiskejournalen.se:

Tio gånger mer röding – men förbudzoner behålls

Det sägs att laxfiske är en livslång åkomma. Niklas Linnerfalk från Skutskär började fiska lax relativt sent – men nu lär han vara fast för gott.

Niklas har nämligen fått en helt osannolik start på karriären, eftersom han lyckats fånga en av årets absolut största laxar i år. 22,04 kilo tung och 120 centimeter lång ger eko över hela fiskesverige.

Det hela utspelade sig i Älvkarleby, där det redan fångats flera giganter denna säsong. Fiskejournalen har tidigare berättat om Richard Ekmans bjässe på 21,8 kilo, och Mikael Malms fisk på 21 kilo. Nu höjde alltså Niklas Linnerfalk ribban ytterligare, och frågan är förstås om någon lyckas bräcka det?

Så här sammanfattar han själv lyckodagen 9 juli.

– Laxfiske är relativt nytt för mig, och jag kunde inte i min livligaste fantasi tänka mig att landa en lax på 22 kilo. Det hände 23.25 på kvällen. Efter cirka 10 minuters kamp låg den i håven, och det var en helt magisk känsla. Jag kunde inte tro att det var sant, konstaterar Niklas Linnerfalk.

Som tur var fanns även kamraten Christoffer Makaroff med och kunde dokumentera händelsen.

Grattis till sanndrömmen säger vi på Fiskejournalen!

Läs om fler giganter från Älvkarleby:

Richards monsterlax lär bli svårslagen – hela 21,8 kilo!

Att även fiskar kan drabbas av pigmentförändringar vet vi sedan tidigare. Åkomman kan ge häpnadsväckande resultat – här har ni några intressanta exempel på hur gäddan kan se ut.
För att man som gädda inte ska bli uppäten av artfränder och andra rovfiskar gäller det att på bästa sätt kunna gömma sig i den naturliga miljö man lever i. Föds man då som helgul, neongrön eller kolsvart så är det helt klart svårt att smälta in i omgivningen – kanske är det svaret på varför man sällan ser dessa ovanliga färger på fiskarna. De enstaka individer som föds blir helt enkelt uppätna.

Föds man då som helgul, neongrön eller kolsvart så är det helt klart svårt att smälta in i omgivningen…

Xanthism (Xanthochromism) kallas en form av pigmentförändring som återkommer hos fler djurarter – även groddjur, reptiler och fåglar. Exemplar drabbade av Xanthism lider brist på rött pigment, det vanliga röda pigmentet har istället ersätts med gult. Resultatet är varje fall iögonfallande. Här nedan kan ni kika på ett bildspel av annorlunda gäddor. Visst är de häftiga?!

(Källa: Timo Wallerius)

11

Visa bildspel

/

« Bild 

Bild   »

Vi har undrat så smått om inte Vänern ska börja leverera storgäddor i sommar. Jodå – nu har sjöns stora invånare börjat röra på sig, till Viktor Larssons stora glädje.

Många av landets vassa gäddfiskare deltar i den riksomfattande tävlingen Sommargäddan, där det inte handlar om vikt, utan om längd. 121 centimeter är gångbart sju dagar i veckan, men det är för viktens skull som vi rapporterar om Viktors fina fisk. 14 kilo prick innebär att många års väntan på drömfisken är över.

Så här sammanfattar han den lyckliga dagen själv:

– Vi i Team Pajkarna hade bestämt oss för att göra en satsning på grov gädda. Det började bli kväll och vi gled in över en intressant grynna, och där blev det pang pang pang! Tre gäddor över metern landade. Sedan sa det kabom, och det blev dags att åka karusell. Jag ropade pb pb pb hela vägen in mot håven. Under mina 20 år som gäddfiskare kom äntligen den där dagen man så ofta ligger och grubblar på, och det var en Rapala Peto som gjorde jobbet, hälsar en glad Viktor Larsson.

Grattis till en magnifik fisk – och det nya personliga rekordet säger vi på Fiskejournalen!

Läs även om Natalis dubbla 10-plussare:

Natali hade sitt livs fisketur med två 10-plussare!